Den 5:e Januari
EN FRÅGA ELLER KANSKE ETT FÖRSLAG
Ikeas Kamprad upprördes för ett tag sedan över höga resekostnader och stora räkningar för leasingbilar hos Ikea. Nu meddelas det att kostnaderna har sänkts, tåg ersättar nu hyrbil och inte minst telefon och videokonferenser används istället för ”personliga möten”.
Exemplet gäller ju näringslivet men skulle det inte kunna överföras till politiken? Borde inte t ex Persson och Freiwalds använda telefonen oftare och resa litet mindre - både i vardagslag och i katastroftider?
FN OCH DE VANLIGA NATIONALSTATERNA
Diplomad är en ”annorlunda” hemsida. Den ges ut av tjänstemän inom USAs utrikesdepartement och de är för det mesta republikaner i ett State Departement, där detta inte är nyttigt för karriären trots Bush som president och republikansk majoritet i kongressen.
Diplomad ger oss i dag nyheter om FN, katastrofen i Sydostasien och hjälpinsatserna, de verkliga och de mer ”overkliga”.
- Australiensare och amerikaner står för större delen av hjälpinsatserna men även andra har kommit till undsättning: Hjälp kommer från Nya Zeeland med flyttbara vattendistributionssystem, från Singapore kommer helikoptrar, från Indien sjukhusfartyg och från Holland flyg med livsmedel m m. Och FN sänder sin bästa produkt, byråkrati. I dag meddelades att Margaretha Wahlström - ”UN Deputy Emergency Relief Coordinator and the Secretary- General´s Special Coordinator för Humanitarian Assistance in Tsunami-Afected Countries” kallar till möte med de lokala FN-representanterna. Och vad kan då fru Wahlström (med den långa titeln) bidra med?
Ledarskap och stöd för den internationella hjälpen. Hon ska ha möten på högsta tänkbara nivå och samordna de olika regeringarnas hjälp till de nödlidande. Och allt detta ska hon göra på två dagar!
En enkel, naiv fråga när nöden är som störst: Ska man lita till anglo-sachsarnas praktiska modell att fördela mat och vatten till tusentals nödställda eller är det primära ”samordningsmöten”?
EU ger svaret och kopierar FN-modellen.... och Freiwalds applåderar!
...OCH SÅ LITET EKONOMI
Jag har under minst ett år haft återkommande diskussioner med en god vän om USAs ekonomi och deras stora underskott i bytesbalansen och en statsbudget som också visar på deficit. Det är inte så farligt, har jag hävdat, om andra länder släppte fram litet mer privat konsumtion, dvs blev litet mer marknadsinriktade. Både konsumenterna och världsekonomin skulle bli vinnare.
Nu har jag hittat en ny anfallsvinkel till vår nästa diskussion: Hur ser ett land ut som har stor export och ett stort överskott i bytesbalansen och haft det under längre tid? Svaret är givet. Tyskland är ett sådant land. Tyskland har en haltande ekonomi trots goda tider på de flesta håll i världen.
Tyskland arbetslöshet steg i december. Den är nästan 11%. Antalet arbetslösa var
4,5 miljoner. Det innebär ett plus på 206 900 personer från november 2004 och 149 200 från december 2003.
Förbundskansler Schröder skrev häromdagen i WSJ, att tysk ekonomi börjar hämta sig. Han fick ett direkt svar från en arg tysk insändare: Det stämmer inte!
Framtidsutsikterna ser inte heller särskilt ljusa ut, om den tyska - låt oss kalla det merkantilistiska politiken - får fortsätta. Tysklands exportöverskott utgör inte själva orsaken till de ekonomiska problemen, men det är ett symptom. Tyskland importerar mindre än de exporterar och det beror på att tyskarna inte tillåts öka sin konsumtion. Tyska skattesänkningar och avregleringar skulle kunna ändra på detta. (Det är således inte mer stat ”á la Keynes” som behövs utan mer pengar till tyska hushåll.)
Men tillåter stabiliseringspakten sänkta skatter? Nu får eurovännerna försöka ge råd om hur Tyskland ska kunna öka sin konsumtion och få en utrikeshandel mer i balans. Eller finns det ingen sådan utväg? Bygger EU-projektet på gamla merkantilistiska teser från Colberts tid? Då är det tid att granska hans motiv - han behövde städsla legoknektar för kungens mer krigiska äventyr!
Ikeas Kamprad upprördes för ett tag sedan över höga resekostnader och stora räkningar för leasingbilar hos Ikea. Nu meddelas det att kostnaderna har sänkts, tåg ersättar nu hyrbil och inte minst telefon och videokonferenser används istället för ”personliga möten”.
Exemplet gäller ju näringslivet men skulle det inte kunna överföras till politiken? Borde inte t ex Persson och Freiwalds använda telefonen oftare och resa litet mindre - både i vardagslag och i katastroftider?
FN OCH DE VANLIGA NATIONALSTATERNA
Diplomad är en ”annorlunda” hemsida. Den ges ut av tjänstemän inom USAs utrikesdepartement och de är för det mesta republikaner i ett State Departement, där detta inte är nyttigt för karriären trots Bush som president och republikansk majoritet i kongressen.
Diplomad ger oss i dag nyheter om FN, katastrofen i Sydostasien och hjälpinsatserna, de verkliga och de mer ”overkliga”.
- Australiensare och amerikaner står för större delen av hjälpinsatserna men även andra har kommit till undsättning: Hjälp kommer från Nya Zeeland med flyttbara vattendistributionssystem, från Singapore kommer helikoptrar, från Indien sjukhusfartyg och från Holland flyg med livsmedel m m. Och FN sänder sin bästa produkt, byråkrati. I dag meddelades att Margaretha Wahlström - ”UN Deputy Emergency Relief Coordinator and the Secretary- General´s Special Coordinator för Humanitarian Assistance in Tsunami-Afected Countries” kallar till möte med de lokala FN-representanterna. Och vad kan då fru Wahlström (med den långa titeln) bidra med?
Ledarskap och stöd för den internationella hjälpen. Hon ska ha möten på högsta tänkbara nivå och samordna de olika regeringarnas hjälp till de nödlidande. Och allt detta ska hon göra på två dagar!
En enkel, naiv fråga när nöden är som störst: Ska man lita till anglo-sachsarnas praktiska modell att fördela mat och vatten till tusentals nödställda eller är det primära ”samordningsmöten”?
EU ger svaret och kopierar FN-modellen.... och Freiwalds applåderar!
...OCH SÅ LITET EKONOMI
Jag har under minst ett år haft återkommande diskussioner med en god vän om USAs ekonomi och deras stora underskott i bytesbalansen och en statsbudget som också visar på deficit. Det är inte så farligt, har jag hävdat, om andra länder släppte fram litet mer privat konsumtion, dvs blev litet mer marknadsinriktade. Både konsumenterna och världsekonomin skulle bli vinnare.
Nu har jag hittat en ny anfallsvinkel till vår nästa diskussion: Hur ser ett land ut som har stor export och ett stort överskott i bytesbalansen och haft det under längre tid? Svaret är givet. Tyskland är ett sådant land. Tyskland har en haltande ekonomi trots goda tider på de flesta håll i världen.
Tyskland arbetslöshet steg i december. Den är nästan 11%. Antalet arbetslösa var
4,5 miljoner. Det innebär ett plus på 206 900 personer från november 2004 och 149 200 från december 2003.
Förbundskansler Schröder skrev häromdagen i WSJ, att tysk ekonomi börjar hämta sig. Han fick ett direkt svar från en arg tysk insändare: Det stämmer inte!
Framtidsutsikterna ser inte heller särskilt ljusa ut, om den tyska - låt oss kalla det merkantilistiska politiken - får fortsätta. Tysklands exportöverskott utgör inte själva orsaken till de ekonomiska problemen, men det är ett symptom. Tyskland importerar mindre än de exporterar och det beror på att tyskarna inte tillåts öka sin konsumtion. Tyska skattesänkningar och avregleringar skulle kunna ändra på detta. (Det är således inte mer stat ”á la Keynes” som behövs utan mer pengar till tyska hushåll.)
Men tillåter stabiliseringspakten sänkta skatter? Nu får eurovännerna försöka ge råd om hur Tyskland ska kunna öka sin konsumtion och få en utrikeshandel mer i balans. Eller finns det ingen sådan utväg? Bygger EU-projektet på gamla merkantilistiska teser från Colberts tid? Då är det tid att granska hans motiv - han behövde städsla legoknektar för kungens mer krigiska äventyr!
posted by Margit Gennser at 15:04
<< Home