DAGEN EFTER - ÅNGER MÅHÄNDA MEN BÄTTRING KNAPPAST (17/6)

Så har 25 regeringschefer sammanträtt i Bryssel. Att deras trovärdighet är i kris börjar de ana, men självförsvaret är att negativa väljare, inte bara i Frankrike och Holland, inget förstår av EU-projektet.

Problemet för statsministrarna är att väljarna förstår alldeles för mycket. De vill inte styras av en oligarki i Bryssel. De vill ha kvar sina nationalstater och sin demokrati. De inser att en kontinent utan gränser, inte endast är fysiskt ”gränslös”. Den skapar också psykologisk vilsenhet och en allt svagare demokrati.

President Köhler i Tyskland vägrar skriva under konstitutionen, innan författningsdomstolen har sagt sitt. En nyhet som inte rapporterats i Sverige. Inte heller har de svenska medierna rapporterat att en stor majoritet av tyskarna är motståndare till konstitutionen. Inte heller har ECBs varningar för att euron tycks slå mot tillväxten i euroland varit värd en nyhetsplats.

Däremot har vi fått någorlunda klara rapporter om att godkännandet av EU-konstitutionen ska läggas på is, åtminstone ett år.

Men det är ett otydligt besked. Vi medborgare kräver att Göran Persson och hans EU-kollegor också klart deklarerar

* ATT uppbyggnaden av EUs diplomatiska kår stoppas omedelbart
* ATT ingen europeisk president tillsätts
* ATT samma gäller EUs utrikesminister
* ATT EUs försvarsorganisation (European Defence Agency) inte har något mandat
* ATT samma gäller ett gemensamt polisväsende
* ATT samma gäller insatsstyrkan (Rapid Reaction Force)
* ATT ingen byrå ska inrättas för de grundläggande mänskliga rättigheterna
* ATT EU inte ska syssla med rymdpolicy
* ATT asyl och immigrationspolitiken fortfarande ska vara mellanstatliga

Jag hoppas att våra riksdagsmän - som i gemen anser att EU-politiken är ointressant - håller ögon på de här frågorna och ser till att regeringen inte tar beslut som den inte har mandat för. Med detta får jag önska en god sommar.

Själv kommer jag att vara tyst några veckor, sedan hoppas jag börja skriva igen.

"STATELY HOMES", SLOTT, RESIDENS, OFFICIELLA BYGGNADER OCH FLAGGSKEPP (13/6)

Professor Ingemar Ståhl var mästare att göra skickliga vardagsiakttagelser gällande beslutsfattandets anatomi.

En måndagskväll för ganska länge sedan på planet frän Sturup till Arlanda gav han mig följande råd: ”När företag hemfaller åt att investera i ståtliga kontorslokaler, då bör du ringa din bank och säga sälj. När städer börjar göra likadant, kan det vara tid att fundera på att flytta. När byggnader är det väsentliga är det risk att andra lönsamma investeringar saknas. Eller kanske är det så att företags(kommun)-ledningen inte längre är intresserade av lönsamhet.”

Ca 1/2 timme senare passerade vi Frösundavik och SAS då splitternya, berömda kontorscenter. Den blev som bekant en utmärkt illustration på Ingemar Ståhs tes fastän han den kvällen använde sig av historiska exempel, Birmingham, Liverpool och Glasgow, med imposanta ”stately buildings” från dessa städers blomstringstid, en ståt som snart började förfalla.

Denna vecka firar riksdagen (eller snarare riksdagens första egna hus) 100 års jubileum. Det jubilerande huset är efter dagens förhållanden ganska beskedligt. Bristen på pengar krävde uppfinningsrik sparsamhet. Här några detaljer: Pelarna i riksdagshuset har i många fall ersatts av imiterad marmor - trä med målad marmorering. Endast ett fåtal pelare är av ”äkta vara”. De ursprungliga mattorna i sammanbindningsbanan var av linoleum med mattmönster, nu är ”fusket” gömt under riktiga mattor. Sparsamheten, ger byggnaden lyskraft därför att den fick anpassas till riksdagens arbete och begränsade medel. Den Ståhlska tesen håller även här - riksdagen var under sina första 50 år en bra och väl fungerande exponent för vår demokrati, medan byggnader och lokaler var relativt spartanska.

Men på 60-talet började riksdagens verkliga byggnadsexpansion och omfattar numera många kvarter på Helgeandsholmen. Riksbankens hus och gamla kanslihusets lokaler övertogs och byggdes om.

Den Ståhlska tesen ser ett samband mellan investeringar i byggnader och verksamhetens nedgång och förfall. Gäller tesen också riksdagen? Ja sambandet är nästan övertydligt.

Förr måste ett statsråd sitta i riksdagen. Inte nu längre. Förr gjorde regeringen sina utspel i riksdagen, inte nu längre. Förr var det viktigt att regeringen förankrade sina förslag i riksdagen, inte nu längre. Förr var riksdagen den viktiga arbetsplatsen för journalisterna, inte nu längre. SSU har blivit plantskolan för statsråd, inte riksdagen. Journalisterna har i dag mycket lite till övers för riksdagen. Självklart när allt fler lagar stiftas i Bryssel. Riksdagen är ett underordnat transportkompani åt EU kommissionen och regeringen. Riksdagsledamöterna har degraderats, medan riksdagens byggnader blir allt fler.

Hundraårskalaset för riksdagens första egna byggnad borde därför vara gravöl knappast fest. Vad jubileumsgästerna ser är en pietetsfullt renoverad byggnad som ger hemvist åt en alltmer maktlös organisation och ett allt sämre värn för vår representativa demokrati.

VARFÖR MONNET OCH INTE HAYEK? (10/6)

Majors ”svarta onsdag” 1992 var en dag av befrielse för hans finansminister. Carl Bildt mötte samma upplevelse som Major 1992. Kronan tvingades som pundet att flyta. Carl Bildt var bestört. Han trodde inte en flytande krona skulle fungera. Det gjorde den! Nu börjar "valutasanningens stund” också närma sig för Euroland. Varför?

Det mest effektiva sättet att avskaffa ett lands självständighet är att ge upp den valuta- och penningspolitiska friheten och hindra de enskilda länderna att finna den samhällsmodell medborgarna vill ha. I en del länder lägger man något större vikt vid det sociala skyddsnät än högre löner eller lägre skatter och vice versa. Den naturliga utväxlingen mellan trygghet och levnadsstandard är i sista hand en demokratisk fråga. En flytande valuta underlättar valet av en godtagbar mix av ekonomisk och social politik - olika i olika länder. En fast valuta hindrar valfriheten. Dyra trygghetssystem får betalas med långtidsarbetslöshet och låg tillväxt. I grunden olösliga problem har inga lösningar.

Att ”svälta sig ur” problemen är ingen bra metod. Tyskland har försökt göra det med sänkta löner. Konsumenterna reagerar med allt lägre konsumtion och tillväxten krymper. I Frankrike har regeringen i stället försökt att dra ner på de sociala utgifterna. Resultat: Politiska explosioner med strejker och ett svidande nederlag för Chirac och EU i den franska folkomröstningen.

Detta är facit av fem år med euron. Trots detta har EMU utnämnts till det ”perfekta EU-projektet” av EU-eliten. Som i det mesta har den fel. EUs ”samarbetsmodell" skapad av Monnet är elitistisk, odemokratisk samtidigt som den skapar maximalt återgångströga beslut. Euron är ett sådant exempel. Att göra gjort ogjort är dyrt!

Hade i stället Västeuropa arbetat efter Hayeks konkurrensprincip och självstyrelsemodell hade våra länder varit lika blomstrande som USA samtidigt som våra nationalstater hade erbjudit mer varierande utbud av livsstilar. Tyvärr lyckades Bundesbank tillsammans med Adenauer manövrera ut skaparen av ”det tyska undret” Ludwig Erhardt från kanslersposten. Hans av Hayek inspirerade politik hade behövt få längre tid på sig att verka.

”De fyra friheterna” även om de i dag är överreglerade, är det positiva arv efterkrigstidens integrationsprocess lämnar efter sig. Hade politiker som Major, Bildt, Kohl m fl läst Hayeks ”Vägen till träldom” hade de tagit avstånd från den centralistiska och byråkratiska modell som blivit EUs ledstjärna och Der Spiegels nr 23/2005 hade aldrig behövt ägnats åt ”Byråkraternas diktatur”.

Men missförstånden är många kring euron och EU, även på andra sidan Atlanten.(Se WSJ.com 10/6 Opinion)

- Hade bara Tyskland, Frankrike och Italien betett sig som Irland och Spanien, dvs sänkt skatterna hade problemen lösts, enligt WSJ. Glömmer inte tidningen att det spanska medlemskapet gav Spanien EU-bidrag på tills nu sammanlagt € 94 miljarder?

Hayeks styrka är att han kombinerar ekonomiskt kunnande med visionärens och historikerns insikter att självständighet föder ansvar och positiva attityder till förändringar. Hayek kallade sin modell ”negativ integration”. Paradoxen är att den ”negativa integrationen” fungerar som en barnmorska för ”positiv utveckling”.

POLITIK - JU MINDRE JU VACKRARE (1/6)

Holländarna har känt alldeles rätt. De har sagt NEE, NEE och NEE till EUs superstat i vardande. De uppskattar sitt lilla Holland framför ett imperium. Det vet ju mindre politik desto vackrare.

Carl Bildt och andra ”elitister” bör lyssna, inte sätta betyg på de röstande. De som röstat nej vet varför de gör det och motiven är både kloka och hedervärda. Ett råd till Carl: Sluta upp att tala om ”soft power” och hålla ointressanta till intet förpliktande högtidstal. Försök i stället förstå hur vanligt folk tänker och känner.

78% anser att Bryssel bör bestämma mindre - de värderar sin självständighet högt.

73% anser att EU inte är tillräckligt demokratisk - de värderar sin politiska självständighet högt.

Mindre än hälften vill ha en gemensam utrikespolitik - en klar minoritet

30% av de röstande vill ha tillbaka sin gulden.

Men framförallt vill nederländerna förbli nederländare.

Main Stream Media säger att ”Europa är i chock” - Europa är i deras ögon liktydigt med en begränsade EU-elit. Alla vi andra är lyckliga över holländarnas svar till sin överhet -"vår självständighet kan ni inte skänka bort".

1 juni 2005 är en lycklig dag för holländarna. För det var den dagen

de valde friheten