IDEALET - STATUS QUO - 16/7

OECD är en av västvärldens mest ärevördiga internationella ”klubbar” för ekonomisk forskning och utveckling. OECD ger medlemsländerna råd och riktlinjer för den ekonomiska politiken, råd som ofta följs.

OECDs chef Donald Johnston som snart ska avgå, har under sitt mandats sista månader försökt sjösätta genomgripande reformer av OECDs organisation och arbetssätt.

Som alla mogna byråkratier kännetecknas OECD av en skadlig organisatorisk tillväxt. Enligt The Economist finns det över 400 nationella delegater knutna till OECD i Paris. Denna kader av i huvudsak diplomater beräknas kosta 130 miljoner dollar per år eller nästan 1 miljard kronor. OECDs budget för den egna personalstaben kostar €329 miljoner eller knappt 3 miljarder kronor. OECDs egna anställda arbetar i huvudsak direkt med experter i medlemsländerna, inte med den månghövdade diplomatiska representationen i Paris. Men alla förslag att minska denna har snabbt stoppats - i första hand av de centralt placerade diplomaterna själva!

Detta är knappast förvånande: Diplomaterna vill inte offra den egna behagliga parisiska livsstilen. Allt talar således för organisatoriskt ”Status Quo” inom OECD. Framtiden kommer att kännetecknas av växande kostnader och minskande effektivitet.

Vad som gäller OECD gäller i ännu högre grad andra, yngre internationella organisationer.

Göran Persson som f d finansminister bör inte vara okunnig om OECDs byråkratiska utveckling och de kostnader som dessa åsamkar den svenska budgeten, även om dessa är bagateller jämfört med våra EU-kostnader.

Göran Persson tillhör också, inte förvånande, den grupp av statsministrar som sagt ett klart nej till en större EU-budget och nya EU-skatter. Men är han trovärdig? Är hans uttalanden endast ett sätt att lugna oss svenskar? Tror han verkligen att det som han och övriga företrädare för OECDs medlemsländer inte kan åstadkomma, det kan lätt genomföras inom EU?

Är en sådan godtrogenhet acceptabel hos en statsminister? Och vad säger en eventuell statsminister in spe? Ja till EU-konstitutionen, mer pengar till EU-budgeten och sänkta skatter? Hur går det ihop?

Henry Ford sa på sin tid - full valfrihet är att välja en svart Ford och nu gäller för oss svenskar - full politisk valfrihet är att välja EU-konstitutionen och höjda EU-pålagor. Status quo som ideal.

TILLBAKA IGEN - 4/7

Det är alltid roligt med uppmuntran. Christian Sandström tycker att jag gjort en ny och relevant koppling mellan Hayeks sista kapitel i ”Vägen till träldom” och EU (10/6). Hans mail innehåller också ett Hayek-citat, som han tycker jag borde använda. Här är det:

Vem skulle kunna tänka sig några gemensamma ideal om rättvisa i inkomstfördelningen som förmår en norsk fiskare att avstå från att få det bättre till förmån för en portugisisk, en holländsk arbetare att betala mer för sin cykel för att bistå metallarbetaren i Coventry eller en fransk bonde att betala högre skatt för att bidra till Italiens industrialisering?

Svaret på Hayeks fråga är socialister i alla partier och inte minst 2000-talets socialister i form av EU-byråkrater. I solidaritetens namn tycker de, att vi ska avstå från våra pengar, våra konkurrensfördelar och t o m vår frihet. Vad de torgför är en grov missuppfattning av ordet solidaritet.

Låt mig därför påminna om Gösta Bohmans i dag bortglömda bok ”Tankar om mitt Sverige” från 1974. Här finns en analys (s 149) av begreppet solidaritet som är lika aktuell i dag som när den skrevs för 30 år sedan. Döm själva.

Motsättningarnas kraftlinjer går inte mellan solidaritet och individualism. Solidaritet förutsätter solidariskt tänkande människor - enskilda individer .... Man kan aldrig tvinga fram solidaritet. Känslan av samhörighet måste komma inifrån. Den måste finnas i människors hjärtan ..... Solidariteten har sitt ursprung hos den enskilda människan själv. Den växer likt ringar på vattnet och omfattar de närmaste, familjen, arbetskamrater och grannar, byn, bygden och landet och den internationella gemenskapen...... Det finns ingen motsättning mellan solidaritet och individuell frihet men det kan finnas mellan individuell frihet och kollektiv, därför att kollektivet inte sällan förutsätter en begränsning av den individuella friheten. ....Alltför långt gående kollektiva krav kan lösa upp de element som är väsentliga i solidaritetsbegreppet - frihet och offervilja.

Gösta Bohmans insikter om den mänskliga naturen är viktiga i dag. De ger oss nämligen förklaringen till varför EU är så feltänkt. En ”subventionsunion” kan inte skapa solidaritet och god vilja. Solidaritet kan inte skapas på kommando av en överhet. Gemenskap måste växa fram underifrån - först i familjen, släkten, byn, bygden och nationen. Detta är gamla, kända insikter, dock tydligen helt okända för vår EU-elit.

I EUreferendum finns (2/7) ett referat från ”Deutsche Welle” om EU-integrationens ”misslyckande”.

- Någon samhörighetskänsla har inte vuxit fram mellan Tyskland och Frankrike. Fransmännen bryr sig allt mindre om att lära sig tyska. Tysk mat tycker de är tung och fet. Tysk kultur är ointressant.

Är detta tecken på tysk-fransk ovänskap? Inte alls - men det är en varningssignal. Påtvungen integration och solidaritet skapar lätt dissonanser. NEE och NON i de folkomröstningar som fått hållas, visar vilka farliga vägar det politiska etablissemanget i EU har anträtt.