FRANKRIKE, CHIRAC OCH ETT NEJ (16/4)
Min blogg har tyvärr varit ”tyst” de senaste veckorna. Jag har varit i England och bl a deltagit i ett möte som ”The Europeans for Diversity ” anordnade om EUs förslag till ny grundlag. På mötet framträdde en rad opponenter mot konstitutionen och EUs centralisering; bl a Bill Cash en av de första konservativa kritikerna mot Majors EU-politik, Sean Gabb känd från EMU-kampanjen i Sverige, Anthony Coughlan, en av arkitekterna bakom Irlands nej till Nice samt Jens-Peter Bonde som startade och leder Junibevegelsen i Danmark. Huvudtalare var den kunniga och modiga Marta Andreasen som vågat avslöja hur illa det är ställt med EUs ekonomiska redovisningssystem. Som tack för detta avstängdes hon omedelbart från sitt jobb och avskedades under förödmjukande former från sin befattning som EUs redovisningschef.
Hela konferensen finns på en DVD för 10 pund +porto. Den kan beställas från Robert Hertner, e-mail: robert_hertner@hotmail.com
ETT FRANSK NEJ - VAD HÄNDER DÅ?
Kan det bli ett nej i Frankrike och vad händer då? var en vanlig fråga när EUs konstitution diskuterades i London.
Nu har Chirac avverkat sitt första stora TV-framträdande. Ett franskt nej i folkomröstningen om konstitutionen har blivit allt mer sannolikt enligt min närstående källa i Paris.
- Det var ett utsökt dåligt TV-program. Utfrågarna var undermåliga och programledarna om möjligt ännu sämre men allra sämst var Chirac. Det kan inte bli annat än ett nej.
Får vi då se ett totalt EU-sammanbrott? Eller försöker EU-eliten förvandla en fransk genomklappning till en mer vardaglig kris precis som man gjort när stabilitetspakten dog, när Lissabon-agendan havererade och servicedirektivet fick läggas på is? Kan kommissionen och ministerrådet låtsas som inget har hänt och fortfarande sträva mot ”an ever closer union”?
Frankrike är EU. Frankrike kan inte behandlas som små ”nejländer” som Danmark och Irland. Ett fransk nej måste tas på allvar. Det innebär att franska intressen och franska presidentens intressen måste prioriteras. Låt oss börja med presidentens. Hans stora allt överskuggande mål är att bli omvald. Varför? Han behöver den immunitet som presidentämbetet ger för att undgå en upprivande korruptionsrättegång.
Chirac måste således försvara en nejseger och gör det antagligen gärna. Motviljan mot den anglo-sachsiska modellen har han och väljarna gemensamt. En lösning ur fransk och kanske också tysk horisont är att stärka det tysk-franska samarbetet gärna med tätare kontakter med Putin. Kanske får också Spanien vara med på ett hörn. Gas- och olja från Ryssland ger intressegemenskap liksom önskan att skapa en politisk motvikt mot USA.
Och vi andra då? Vi kan frigöra oss från EUs byråkrati och integrationspolitik. EUs överstatlighet kan ersättas med samarbete mellan självständiga stater. Men skapar inte en sådan utveckling risk för konflikter med t ex Tyskland och Frankrike?
Tyskland, Frankrike men också Ryssland och Spanien står inför demografiska kriser. Gammalt folk och länder med åldrande befolkningar undviker om möjligt konflikter. Det är en viktig trygghetsfaktor att räkna med.
Hela konferensen finns på en DVD för 10 pund +porto. Den kan beställas från Robert Hertner, e-mail: robert_hertner@hotmail.com
ETT FRANSK NEJ - VAD HÄNDER DÅ?
Kan det bli ett nej i Frankrike och vad händer då? var en vanlig fråga när EUs konstitution diskuterades i London.
Nu har Chirac avverkat sitt första stora TV-framträdande. Ett franskt nej i folkomröstningen om konstitutionen har blivit allt mer sannolikt enligt min närstående källa i Paris.
- Det var ett utsökt dåligt TV-program. Utfrågarna var undermåliga och programledarna om möjligt ännu sämre men allra sämst var Chirac. Det kan inte bli annat än ett nej.
Får vi då se ett totalt EU-sammanbrott? Eller försöker EU-eliten förvandla en fransk genomklappning till en mer vardaglig kris precis som man gjort när stabilitetspakten dog, när Lissabon-agendan havererade och servicedirektivet fick läggas på is? Kan kommissionen och ministerrådet låtsas som inget har hänt och fortfarande sträva mot ”an ever closer union”?
Frankrike är EU. Frankrike kan inte behandlas som små ”nejländer” som Danmark och Irland. Ett fransk nej måste tas på allvar. Det innebär att franska intressen och franska presidentens intressen måste prioriteras. Låt oss börja med presidentens. Hans stora allt överskuggande mål är att bli omvald. Varför? Han behöver den immunitet som presidentämbetet ger för att undgå en upprivande korruptionsrättegång.
Chirac måste således försvara en nejseger och gör det antagligen gärna. Motviljan mot den anglo-sachsiska modellen har han och väljarna gemensamt. En lösning ur fransk och kanske också tysk horisont är att stärka det tysk-franska samarbetet gärna med tätare kontakter med Putin. Kanske får också Spanien vara med på ett hörn. Gas- och olja från Ryssland ger intressegemenskap liksom önskan att skapa en politisk motvikt mot USA.
Och vi andra då? Vi kan frigöra oss från EUs byråkrati och integrationspolitik. EUs överstatlighet kan ersättas med samarbete mellan självständiga stater. Men skapar inte en sådan utveckling risk för konflikter med t ex Tyskland och Frankrike?
Tyskland, Frankrike men också Ryssland och Spanien står inför demografiska kriser. Gammalt folk och länder med åldrande befolkningar undviker om möjligt konflikter. Det är en viktig trygghetsfaktor att räkna med.
posted by Margit Gennser at 18:40
<< Home