DEN 1 FEBRUARI

Irak, USA och européerna


I går satte jag in hela Bush´s uttalande i anledning av det framgångsrika valet i Irak på min blogg. Uttalande avspeglar hans politiska övertygelse att kampen för frihet och demokrati aldrig får uppges. Nu vill jag belysa synen på Bush´s politik i Mellan Östern från svensk och europeisk horisont.

Carl Bildt har tidigt varit negativ till Bush´s Mellan Östern politik, något han har haft gemensamt med framträdande EU-politiker. Detta framgår bl a av Carl Bildts veckobrev den 16 augusti 2002:

....men så har det inte blivit. Situationen kring Palestina försämras successivt, inga allvarliga fredsansträngningar förefaller att stå på dagordningen, och det förefaller nu mera handla om att leva med en situation där något hopp knappast föreligger. Det kommer att hållas val till den palestinska administrationen i början av det kommande året, men hur detta skall vara möjligt i en situation där den israeliska armén nu har gett upp t o m försöken att skapa ett intryck av att man lämnar de ockuperade områdena är det ingen som förefaller att veta.

Från europeisk och arabisk sida hävdades under vårens dialog att det var en nödvändighet att först ägna uppmärksamheten åt denna konflikt för att därefter sätta upp Saddam Hussein på dagordningen. Men nu förefaller det som om debatten vunnits av dem som hävdar att ett framgångsrikt ingripande mot Irak i förening med en tuff linje mot Arafat är det som i det längre perspektivet också kommer att skapa bättre förutsättningar för en fredsuppgörelse mellan Israel och Palestina.....

I dag vet vi att Bush´s övertygelse, realism och hans mod att vara radikal har lett mer rätt än EUs och Bildts konventionella appeasmentpolitik. Tyska medias negativa inställning till valet i Irak talar sitt tydliga språk (se dagens WSJ). Ännu mer skrämmande är att välklädda spanjorer i söndags demonstrerade mot valet i Irak med plakat med dollarsedlar, missiler och slagord mot landets första demokratiska val. Det är en skam och ett svek mot frihet och demokrati.

Irakierna gick och röstade med fara för sina liv. De trotsade självmordsbomber och kidnappare. Spanjorerna saknade irakiernas civilkurage vid valet i mars. I Spanien, inte i Irak, vann terroristerna över demokratin.

Detta är något vi bör komma ihåg nu när EUs superstat ska byggas. Många av oss ser på detta projekt med onda aningar. Borde inte de socialdemokratiska och borgerliga partitopparna fundera över om det är ett acceptabelt demokratiskt beslut att hindra en folkomröstning om EUs grundlag.