DEN 21 FEBRUARI - Persson och Pensioner
Göran Persson har varit ute i stora världen, där pensioner är ämnet för dagen. Att statsministern börjar tala pensioner är således inte förvånande men däremot vad han säger:
- Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år, när de som går i pension ser vad vi gjort.
Vad menar statsministern? Att ATP inte skulle ha anpassats till demografi och ekonomi? Att 30 års arbete ska ge lika hög pension som 40 år? Att avgifterna ska kunna höjas i stället för att vara fasta?
Att lyfta sig i håret är lika omöjligt, som att lova höga, stabila pensioner i ett land i demografisk och ekonomisk kris. Sverige befinner sig inte här. Italien, Tyskland och Spanien gör det. De har vacklande tillväxt . Nativiteten ligger mellan 1,3 och 1,1 barn per kvinna. Italien kommer 2050 med nuvarande utveckling ha 40% av sina medborgare i åldern 60+.
Sverige har en åldrande befolkning men problemen är trots allt hanterliga. Dels har vi en någorlunda acceptabel nativitet, dels anpassar sig vårt nya pensionssystem automatiskt till dålig tillväxt och förändrad livslängd. Om vi blir äldre måste pensionspengarna räcka längre - pensionen blir per år räknat mindre. Men vi har chans att klara av det: genom senare pension, genom eget sparande eller genom att leva billigare. Verklighetens begränsningar kan ingen politiker rå på, men individens möjligheter att planera sitt eget liv kan underlättas . ”Själv är faktiskt bäste dräng”! Det nya pensionssystemet vill öppna för individens egna val. Det finns ingen bestämd pensionsålder och alla som har pensionssparande får årlig information, som ger en plattform för planering. Nästa år kommer det ”orange kuvertet” ha fler uppgifter, bl a om avtalspensionerna. Avkastningen på pensionspengarna redovisas också öppet. Inkomstpensionen har växt med 2,4% och premiepensionen i genomsnitt med 8,4% 2004. Kanske bäst att påminna herr Persson om att ATP-pensionen i bästa fall behöll sitt ursprungliga värde.
Vill statsministern trots allt oroa sig för framtida pensioner finns kontinentens pensionsmara. När statsministern har satt sig in de tyska och italienska problemen är jag är övertygad om att han i all tysthet tackar mig och alla andra EMU-motståndare för nejet till euron.
- Att knyta sig till euron är dårskap med tanke på euroländernas pensionskris, skriver William Rees-Mogg i The Times i dag. Dårskap vill väl ändå statsministern undvika.
- Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år, när de som går i pension ser vad vi gjort.
Vad menar statsministern? Att ATP inte skulle ha anpassats till demografi och ekonomi? Att 30 års arbete ska ge lika hög pension som 40 år? Att avgifterna ska kunna höjas i stället för att vara fasta?
Att lyfta sig i håret är lika omöjligt, som att lova höga, stabila pensioner i ett land i demografisk och ekonomisk kris. Sverige befinner sig inte här. Italien, Tyskland och Spanien gör det. De har vacklande tillväxt . Nativiteten ligger mellan 1,3 och 1,1 barn per kvinna. Italien kommer 2050 med nuvarande utveckling ha 40% av sina medborgare i åldern 60+.
Sverige har en åldrande befolkning men problemen är trots allt hanterliga. Dels har vi en någorlunda acceptabel nativitet, dels anpassar sig vårt nya pensionssystem automatiskt till dålig tillväxt och förändrad livslängd. Om vi blir äldre måste pensionspengarna räcka längre - pensionen blir per år räknat mindre. Men vi har chans att klara av det: genom senare pension, genom eget sparande eller genom att leva billigare. Verklighetens begränsningar kan ingen politiker rå på, men individens möjligheter att planera sitt eget liv kan underlättas . ”Själv är faktiskt bäste dräng”! Det nya pensionssystemet vill öppna för individens egna val. Det finns ingen bestämd pensionsålder och alla som har pensionssparande får årlig information, som ger en plattform för planering. Nästa år kommer det ”orange kuvertet” ha fler uppgifter, bl a om avtalspensionerna. Avkastningen på pensionspengarna redovisas också öppet. Inkomstpensionen har växt med 2,4% och premiepensionen i genomsnitt med 8,4% 2004. Kanske bäst att påminna herr Persson om att ATP-pensionen i bästa fall behöll sitt ursprungliga värde.
Vill statsministern trots allt oroa sig för framtida pensioner finns kontinentens pensionsmara. När statsministern har satt sig in de tyska och italienska problemen är jag är övertygad om att han i all tysthet tackar mig och alla andra EMU-motståndare för nejet till euron.
- Att knyta sig till euron är dårskap med tanke på euroländernas pensionskris, skriver William Rees-Mogg i The Times i dag. Dårskap vill väl ändå statsministern undvika.
posted by Margit Gennser at 23:01
<< Home