VAD HADE HÄNT OM ....? (15/3 2005)
Vad hade hänt om en svenskt skattebetalare år efter år hade lämnat in felaktiga självdeklarationer? Vad hade hänt om ett svenskt fåmansbolag hade så stor oordning i räkenskaperna att revisorerna inte kunde godkänna dem? Vad hade hänt om ett svenskt börsbolag fortfarande efter tio år inte kunnat presentera en godkänd redovisning?
Upptaxering, straffavgifter, åtal för skattebrott, nedläggning av bolaget, näringsförbud, avregistrering från börsen, utstötning och vanära, hade blivit resultatet. Men varför dessa frågor? De har faktiskt med EU att göra!
År 2002 anställdes en mycket kvalificerad chefscontroller, Marta Andreasen, vid EU för att reda upp EUs notoriska redovisningsröra - känd under minst 10 år.
Efter fyra månader på jobbet 2002 kunde inte fru Andreasen hålla tyst längre utan meddelade pressen att EU-budgeten var en skandal och var vidöppen för förskingringar. Kritiken gav ett snabbt resultat - hon avstängdes från sin tjänst. Den som lyssnar till de sakkunniga i den åtföljande rättsprocessen vet att Andreasen har skött sitt jobb rätt, men att EU-byråkratin inte ville tillstå att de medvetet - eller möjligtvis på grund av inkompetens - åsidosatt alla acceptabla redovisningsregler.
Andreasens synder var dels att hon gett offentlighet åt de skandalösa redovisningsbristerna, dels att hon vägrat att signera tidigare års redovisning samtidigt som hon nekades tillgång till bokföringen. Hennes nej var berättigat. Det visade sig att det saknades verifikationer för €200 miljoner! Ett godkännande stred uppenbart mot professionell god sed samtidigt som hennes underskrift gjort henne till en lekboll i chefernas händer för all framtid.
Andreasen fick pris för sitt mod, men hon miste jobbet och utsattes för trakasserier. Fallet Andreasen är inte ett enkelt enskilt fall. Det utgör en skarp varning mot hela EU-systemet och den EU-konstitution som våra riksdagsmän ska godkänna. EU-tjänstemännen ska visa solidaritet mot EU även vid svåra oegentligheter! Detta strider mot de rättsprinciper vi är vana vid i Sverige. EUs krav på absolut solidaritet öppnar för förskingring och missbruk av skattepengar men också för förföljelse av enskilda anställda och av journalister. (Se 3 februari, Hot mot pressfriheten och Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, del 3, protokoll och bilagor, DS 2004:52, kapitel V art 11 och 12 samt VII Allmänna bestämmelser.)
I EU ger lydnad mot makten immunitet. Rättrådighet mot de verkliga uppdragsgivarna, skattebetalarna, leder till bestraffning.
DET ÄR VÅR PLIKT ATT KRÄVA FOLKOMRÖSTNING FÖR ATT BEVARA RÄTTSSAMHÄLLET. DEN RIKSDAGSLEDAMOT SOM INTE FÖRSVARAR RÄTTSSAMHÄLLET BÖR INTE FÅ SITTA KVAR I RIKSDAGEN - OBEROENDE AV PARTI.
Upptaxering, straffavgifter, åtal för skattebrott, nedläggning av bolaget, näringsförbud, avregistrering från börsen, utstötning och vanära, hade blivit resultatet. Men varför dessa frågor? De har faktiskt med EU att göra!
År 2002 anställdes en mycket kvalificerad chefscontroller, Marta Andreasen, vid EU för att reda upp EUs notoriska redovisningsröra - känd under minst 10 år.
Efter fyra månader på jobbet 2002 kunde inte fru Andreasen hålla tyst längre utan meddelade pressen att EU-budgeten var en skandal och var vidöppen för förskingringar. Kritiken gav ett snabbt resultat - hon avstängdes från sin tjänst. Den som lyssnar till de sakkunniga i den åtföljande rättsprocessen vet att Andreasen har skött sitt jobb rätt, men att EU-byråkratin inte ville tillstå att de medvetet - eller möjligtvis på grund av inkompetens - åsidosatt alla acceptabla redovisningsregler.
Andreasens synder var dels att hon gett offentlighet åt de skandalösa redovisningsbristerna, dels att hon vägrat att signera tidigare års redovisning samtidigt som hon nekades tillgång till bokföringen. Hennes nej var berättigat. Det visade sig att det saknades verifikationer för €200 miljoner! Ett godkännande stred uppenbart mot professionell god sed samtidigt som hennes underskrift gjort henne till en lekboll i chefernas händer för all framtid.
Andreasen fick pris för sitt mod, men hon miste jobbet och utsattes för trakasserier. Fallet Andreasen är inte ett enkelt enskilt fall. Det utgör en skarp varning mot hela EU-systemet och den EU-konstitution som våra riksdagsmän ska godkänna. EU-tjänstemännen ska visa solidaritet mot EU även vid svåra oegentligheter! Detta strider mot de rättsprinciper vi är vana vid i Sverige. EUs krav på absolut solidaritet öppnar för förskingring och missbruk av skattepengar men också för förföljelse av enskilda anställda och av journalister. (Se 3 februari, Hot mot pressfriheten och Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, del 3, protokoll och bilagor, DS 2004:52, kapitel V art 11 och 12 samt VII Allmänna bestämmelser.)
I EU ger lydnad mot makten immunitet. Rättrådighet mot de verkliga uppdragsgivarna, skattebetalarna, leder till bestraffning.
DET ÄR VÅR PLIKT ATT KRÄVA FOLKOMRÖSTNING FÖR ATT BEVARA RÄTTSSAMHÄLLET. DEN RIKSDAGSLEDAMOT SOM INTE FÖRSVARAR RÄTTSSAMHÄLLET BÖR INTE FÅ SITTA KVAR I RIKSDAGEN - OBEROENDE AV PARTI.
posted by Margit Gennser at 14:42
<< Home