DEN PARLAMENTARISKA BLUFFEN (17/4)

Häromdagen gjorde Per Heister (pressansvarig för moderaterna i Bryssel) sig lustig över att Nils Lundgren, Junilistan röstat för subventioner till EUs tobaksodlingar. Lundgren röstade fel och EUs tobaksodlingar är en gammal skandal. Att trycka på fel ”knapp” är dock lätt. Det vet Per Heister och därför borde han inte kasta ”sten i glashus”.

I förgår glömde nämligen moderaten Gunnar Hökmark att över huvud taget rösta i ett ännu mer skandalomsusat ärende: Om ansvarsfrihet för kommissionens årsredovisning. De senaste 9 åren har inte revisorerna kunnat godkänna räkenskaperna och de kunde det inte i år heller. Detta är - orden stockar sig i halsen på mig - en oerhörd skandal. Som tidigare ledamot av Riksdagens revisorer blir jag upprörd, förvånad, skakad, och förfärad av en sådan inkompetens och nonchalans med skattebetalarnas pengar. Kommissionen borde under inga förhållanden få ansvarsfrihet. Men en stor majoritet av MEParna (Member of European Parliament) röstade ja till ansvarsfrihet, även moderaterna Cederschiöld och Fjellner. Hökmark ”glömde ” rösta eller var det feghet? Samvetet förbjöd honom kanske att rösta ja, men rädslan för fraktionsledningen hindrade honom att rösta nej ... och uppriktigt sagt det spelar ingen roll. Parlamentet är en bluff, en demokratisk bluff.

Ändamålet med hela EU- projektet (tidigare EEC och EG) är att överföra makten från nationalstaterna till en icke demokratiskt styrd union men för att demokratins avveckling inte ska bli allt för synlig krävs någon slags demokratisk legitimitet. EU-parlamentet har den uppgiften. Debatter värda namnet saknas liksom en regeringssida och opposition. Förslagen som ska röstas igenom kommer från kommissionen. Utskotten kan göra vissa marginella förändringar men på vems uppdrag? Lobbisternas? Under ca 1,5 timmar per gång genomförs ca 400 omröstningar. MEParna har i snitt 13 sekunder att trycka in ”rätt” elektronisk knapp. I flesta fall har de inte den blekaste aning om vad det hela gäller eller vad deras ja eller nej får för konsekvenser. Inte undra på att det trycks fel.

Spencer´s Hotbox Heaters, Hampshire utgör ett ganska godartat exempel på vad ett EU-beslut kan innebära. Spencer´s var ett av sex brittiska företag i EU, som tillverkade gasvärmare för växthus. Direktivet 90/396 krävde certifiering. Kostnaden uppgick till 20 000 pund men eftersom det inom EU används 37 olika sorters flytande gas krävdes det 37 tester á 20 000 pund (ca 10 miljoner kr). Spencer´s klarade sig genom att sälja till Asien, USA och Afrika men inte till EU. De övriga företagen försvann liksom jobben. En knapptryckning, ett direktiv och resultatet blir krossade företag! Än värre blir skadeverkningarna när MEParna ger kommissionen ansvarsfrihet trots redovisningsbrister i mångmiljon och ibland i miljardklassen. Bristen på civilkurage underminerar moral, hederlighet och tilltro. Jag undrar just hur Gösta Bohman skulle reagerat, när moderater behandlar ansvarsfrihet som lappri och inte skyddar revisorer som avslöjar oegentligheten inom EU?