FRESTELSER (19/4)
Enda sättet att bli av med en frestelse är att falla för den.
Oscar Wilde, Dorian Gray, kapitel 9
Peter Mandelson tycks ha anslutit sig till Oscar Wildes syn på frestelser. Annars går det knappast att förklara hans problem med gåvor, som han inte borde men tog mot som brittisk minister. Först en låneaffär till ett ståndsenligt hus och sedan en gratis lyxsemester i Västindien. Bägge gångerna tvingades Tony Blair att avskeda honom. Nu tycks Mandelson återigen ställts inför en frestelse, inte i London men i Bryssel, där han gjort politisk come back som EU-kommissionär.
När Barrosos kommission tillträdde skulle den skapa en image av omutlighet. Men att hantera lockelser är svårt. Wilde visste och Nalle Puh och Peter Mandelson vet att enda sättet att bli av med frestelser är att ge efter för dem. Inget barn tror att Nalle Puh skulle kunna lämna en honungsburk med minsta gnutta honung kvar och vi äldre förväntar oss knappast att Peter Mandelson skulle tacka nej till en exotisk lyxsemester även om han riskerar intressekonflikter. Mycket riktigt, Mandelson föll för en gratissemester, när han skulle besöka Västindien och diskutera socker och bananer som kommissionär för handelsfrågor. Vem som bjöd på den extra semestervistelsen i öparadiset, vägrar han att avslöja och det krävs inte i Bryssel.
Mandelsons chef Barroso med fru har också låtit sig bjudas av i det här fallet den grekiske miljardären Spiros Latsis, som är ägare till världens flottaste segeljakt och ett världsimperium inom shipping och banking.
Att EU-politiken påverkar hans rederiverksamhet (stränga miljölagar) och hans bankaffärer (omfattande affärer på Balkan) är uppenbart. En enkel kontroll med Googles och sökorden Spiros Latsis och EU avslöjar intressegemenskap. Enligt EUs regler får gåvor till kommissionärer inte överstiga € 300. Barrosos semester uppskattas vara värd 180 000 kr. Hur går detta samman? Barroso hänvisar till privatlivets helg och att Latsis är en gammal vän, varför gästfriheten inte utgör problem. Till detta kommer att EU-kommissionen själv i hemlighet bestämmer om hur reglerna ska tolkas. EUs ”medborgare” bör ”lita” på kommissionen och deras omdöme. Med tanke på EUs historia av korruption och slöseri med skattepengar är det ganska mycket begärt. Dessutom strider handläggningen mot grundläggande principer, när det gäller offentliga uppdrag. Det räcker inte att hänvisa till kommissionens ”omdöme” och ”privatlivets helg”. Högt betalda tjänstemän ska kunna göras ansvariga för sina handlingar och då krävs en öppen redovisning bl a av gåvor, flotta semestrar etc. Passar inte öppenheten bör den som störs av den återgå till privatlivet. Men det var väl en allt för orealistisk tanke!
Oscar Wilde, Dorian Gray, kapitel 9
Peter Mandelson tycks ha anslutit sig till Oscar Wildes syn på frestelser. Annars går det knappast att förklara hans problem med gåvor, som han inte borde men tog mot som brittisk minister. Först en låneaffär till ett ståndsenligt hus och sedan en gratis lyxsemester i Västindien. Bägge gångerna tvingades Tony Blair att avskeda honom. Nu tycks Mandelson återigen ställts inför en frestelse, inte i London men i Bryssel, där han gjort politisk come back som EU-kommissionär.
När Barrosos kommission tillträdde skulle den skapa en image av omutlighet. Men att hantera lockelser är svårt. Wilde visste och Nalle Puh och Peter Mandelson vet att enda sättet att bli av med frestelser är att ge efter för dem. Inget barn tror att Nalle Puh skulle kunna lämna en honungsburk med minsta gnutta honung kvar och vi äldre förväntar oss knappast att Peter Mandelson skulle tacka nej till en exotisk lyxsemester även om han riskerar intressekonflikter. Mycket riktigt, Mandelson föll för en gratissemester, när han skulle besöka Västindien och diskutera socker och bananer som kommissionär för handelsfrågor. Vem som bjöd på den extra semestervistelsen i öparadiset, vägrar han att avslöja och det krävs inte i Bryssel.
Mandelsons chef Barroso med fru har också låtit sig bjudas av i det här fallet den grekiske miljardären Spiros Latsis, som är ägare till världens flottaste segeljakt och ett världsimperium inom shipping och banking.
Att EU-politiken påverkar hans rederiverksamhet (stränga miljölagar) och hans bankaffärer (omfattande affärer på Balkan) är uppenbart. En enkel kontroll med Googles och sökorden Spiros Latsis och EU avslöjar intressegemenskap. Enligt EUs regler får gåvor till kommissionärer inte överstiga € 300. Barrosos semester uppskattas vara värd 180 000 kr. Hur går detta samman? Barroso hänvisar till privatlivets helg och att Latsis är en gammal vän, varför gästfriheten inte utgör problem. Till detta kommer att EU-kommissionen själv i hemlighet bestämmer om hur reglerna ska tolkas. EUs ”medborgare” bör ”lita” på kommissionen och deras omdöme. Med tanke på EUs historia av korruption och slöseri med skattepengar är det ganska mycket begärt. Dessutom strider handläggningen mot grundläggande principer, när det gäller offentliga uppdrag. Det räcker inte att hänvisa till kommissionens ”omdöme” och ”privatlivets helg”. Högt betalda tjänstemän ska kunna göras ansvariga för sina handlingar och då krävs en öppen redovisning bl a av gåvor, flotta semestrar etc. Passar inte öppenheten bör den som störs av den återgå till privatlivet. Men det var väl en allt för orealistisk tanke!
posted by Margit Gennser at 13:50
<< Home