2005-04-20

VÅR HAMLET OCH LITET ANNAT (20/4)

FT:s spalt Observer nåddes häromdagen av nyheten om vår Göran Perssons akuta vankelmod. Som en sentida Hamlet funderar han på den ständiga frågan ”Att vara eller inte vara statsminister?”

Göran Perssons vankelmod rätar enligt Observer ut andra frågetecken: Var finns Margot Wallström? Hon har varit osynlig, åtminstone i Bryssel.

- Hon har nog redan återvänt till Sverige muttrade en insider, när han förgäves sökte kommissionens hemmagjorda Mrs PR, allt enligt Observer.
Men i dag rapporteras att Wallström - Mrs PR - återfunnits.

Förklaringen är att hon är på resande fot. Hon deltar i JA-möten för konstitution men för att visa sin initiativkraft även i Bryssel kommer hon att samla hela kommissionen till ett seminarium på lördag om kommunikationsstrategier.

Observer gissar att seminariet kommer att avhålla sig från ”kommunikation” till efter den 29 maj. Ett klokt sätt för kommissionen att inte stöta sig med franska folket.

Observer förmedlar också andra nyheter. Tidskriften Stern fortsätter sin rättsliga kamp mot OLAF i Tillackfallet (se min blog 3/2). European Court of Justice stödde som väntat sin underrätt med den märkliga motiveringen att ”OLAF inte hade rätt att kräva att belgiska myndigheter och polis ingrep mot Tillack. Därför var inte OLAF ansvarig för beslaget av journalistens arbetsmaterial och arresteringen av honom”. Nu hoppas Stern på rättvisa från European Court of Human Rights. Här finns viss chans. Denna domstol har inget med EU att göra, än så länge! Det finns således fortfarande visst skydd för journalistisk verksamhet, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter, åtminstone så länge EUs konstitution inte antagits och trätt i kraft.

Inte endast nyheter är av intresse för Observer utan också historia. Barroso och Mandelson har mycket gemensamt, även sin politiska historia. De är bägge kommissionärer. De har bägge svårt för att säga nej till ”förbjudna” eller åtminstone olämpliga gåvor (se Frestelser 19/4). De visar stor svaghet för rikt, fint folk. Deras förflutna har varit illrött - José Manuel Barroso har varit brinnande maoist och Peter Mandelson en aktiv kommunist. Har de gamla ”politiska ränderna” helt försvunnit? Finns inte den mentalitet kvar som Orwell så skickligt skildrade i ”Djurfarmen” - ”vissa grisar är förmer än andra .....” och det förklarar kanske längtan efter att umgås med de verkligt rika och fina.