KAFKAS MARDRÖM I BRYSSEL - Tillack igen (26/4 och tidigare 3/2)
Fallet med den av Bryssel rättsligt misshandlade journalisten Hans-Martin Tillack är vid det här laget välkänd. Ändå har inte EUs processrätt á la Kafka avslöjats i alla sina detaljer.
Först en kort repetition: Tillack avslöjade bedrägerier inom Eurostat i Stern. Belgisk polis arresterade Tillack och beslagtog hans dator, skriftlig dokumentation och arbetsmaterial. Detta material har inte återlämnats utan finns hos EU-kommissionen. I förra veckan avslog European Court of Justice (ECJ) Tillacks begäran att få tillbaka sin hårddisk och sitt arbetsmaterial.
Tillacks rättsliga problem började med att EU-tjänstemannen Joachim Gross felaktigt anklagade Tillack för bestickning och begärde att den belgiska polisen skulle ingripa. Tillack vände sig till ECJ.
ECJs motivering: ECJ kan inte ingripa mot EU-kommissionen. Det är en fråga för belgiska staten. Tillack kan inte heller stämma OLAF i en belgisk domstol, eftersom det är en EU-institution. Enligt belgisk lag har däremot kommissionen, som part i målet, rätt att ta del av den omstridda dokumentationen. Men Tillack, som inte anklagas för något brott och som inte är föremål för utredning, berörs inte av ärendet och måste därför vänta på sina hårddiskar och övrig dokumentation.
Resultat: Tillack är rättslös. Det mesta han kan hoppas på är att European Court of Human Rights fördömer den belgiska polisen ingripande mot honom på OLAFs order. ECJs utslag ger däremot kommissionen tillgång till Tillacks arbetsmaterial och den har nu fritt fram att ta reda på vilka personer, som hjälpt till att avslöja Eurostats bedrägerier. EUs skydd mot obekväma avslöjanden har näst intill blivit vattentätt.
Slutsats: EU är en rättslig mardröm. EUs konstitution måste förkastas och Europas politik måste i framtiden bygga på ett samarbete mellan självständiga, demokratiska stater. Förändringen kräver till att börja med ett nej till EUs konstitution. Sedan måste nejet följas av en mängd åtgärder för att rulla tillbaka den makt EU har skaffat sig i smyg och oförmärkt.
En förhoppning: Att Kafkaprocessen mot Tillack fungerar som en väckarklocka!
Först en kort repetition: Tillack avslöjade bedrägerier inom Eurostat i Stern. Belgisk polis arresterade Tillack och beslagtog hans dator, skriftlig dokumentation och arbetsmaterial. Detta material har inte återlämnats utan finns hos EU-kommissionen. I förra veckan avslog European Court of Justice (ECJ) Tillacks begäran att få tillbaka sin hårddisk och sitt arbetsmaterial.
Tillacks rättsliga problem började med att EU-tjänstemannen Joachim Gross felaktigt anklagade Tillack för bestickning och begärde att den belgiska polisen skulle ingripa. Tillack vände sig till ECJ.
ECJs motivering: ECJ kan inte ingripa mot EU-kommissionen. Det är en fråga för belgiska staten. Tillack kan inte heller stämma OLAF i en belgisk domstol, eftersom det är en EU-institution. Enligt belgisk lag har däremot kommissionen, som part i målet, rätt att ta del av den omstridda dokumentationen. Men Tillack, som inte anklagas för något brott och som inte är föremål för utredning, berörs inte av ärendet och måste därför vänta på sina hårddiskar och övrig dokumentation.
Resultat: Tillack är rättslös. Det mesta han kan hoppas på är att European Court of Human Rights fördömer den belgiska polisen ingripande mot honom på OLAFs order. ECJs utslag ger däremot kommissionen tillgång till Tillacks arbetsmaterial och den har nu fritt fram att ta reda på vilka personer, som hjälpt till att avslöja Eurostats bedrägerier. EUs skydd mot obekväma avslöjanden har näst intill blivit vattentätt.
Slutsats: EU är en rättslig mardröm. EUs konstitution måste förkastas och Europas politik måste i framtiden bygga på ett samarbete mellan självständiga, demokratiska stater. Förändringen kräver till att börja med ett nej till EUs konstitution. Sedan måste nejet följas av en mängd åtgärder för att rulla tillbaka den makt EU har skaffat sig i smyg och oförmärkt.
En förhoppning: Att Kafkaprocessen mot Tillack fungerar som en väckarklocka!
<< Home