2005-05-07

DET ÖPPNA EU ........sarkasm förstås (7/5)

Nu kommer efterdyningarna efter Sternjournalisten Tillacks avslöjanden av korruption och bedrägeri inom Eurostat och efterdyningarna gäller vem som läcker från EU-byråkratins ”hemliga rum”.

EUs jakt på läckor bedrivs nu så intensivt att risken är stor för ”byråkratiska inbördeskrig”.

Bakgrunden är misstankar om att två höga tjänstemän, Franchet och Byk, är skyldiga till omfattande bedrägeri och korruption

Franchet och Byk har stämt EU-kommissionen för att de har blivit suspenderade från sina befattningar.

Franchets och Byks advokater har fått tillgång till utkast sammanställda av sekretariatet för Olafs styrelse. Dokumenten visar att Olaf inte skött sina uppföljningar på ett acceptabelt sätt och att Olafs arbetssätt är undermåligt

EU-kommissionen begär nu uppgifter om de läckta (?) dokumenten och kräver att ordföranden för Olafs styrelse Edmondo Bruti-Liberati ska undersöka fallet

Bruti-Liberati håller på att undersöka eventuella läckor, meddelar kommissionären för administration, revision och (anti)bedrägeri Slim Kallas´ ”talesperson” Valeri Rampi

Olafs sekretariat (4 personer) förnekar allt ansvar för eventuella läckor. Dokumenten kan ha blivit stulna; de kan t o m blivit "kidnappade", säger Sergio Spadafora som tjänstgör i sekretariatet.

Och Sergio Spadafora konstaterar att det inte är första gången generaldirektören Franz-Herman Brüner beskyller sekretariatet för läckor för att själv slippa kritik ... och striden om läckor, hemligheter och EUs öppenhet går vidare.

Lägg märke till att den undersökande journalisten, Claudio Gatti, som sammanställt notisen ”EU anti-fraud agency riven by internal battles” i FT (6/5) arbetar från New York. Kanske en tillfällighet eller en gärd av försiktighet för att undgå arrestering och beslagtagna hårddiskar à la Tillack. New York är säkert men det är knappast Bryssel.

Margot Wallström, den av brittiska bloggare så uppmärksammade kommissionären, säger att hon vill slåss för ett öppnare EU. Är det läckorna hon menar?

Och varför finns inte EUs immunitetsbestämmelser med i den svenska folkupplagan av EU-grundlagen? Vill Sören Lekberg (s) och Gunilla Carlsson (m) inte att vi svenskar ska känna till med vilka medel EUs rättsväsende kan bli Kafkas mardröm?