FETA KATTER ÄR SVAGA FÖR GRÄDDE (3/5)

Vår ”nya EU-överhet” eller mer vardagligt ”våra feta katter i Bryssel” fallet lätt för frestelser. Den 19 april skrev jag om Barrosos och Mandelsons problem att hålla sig kvar på den rätta vägen.

Barrosos semester på biljonären Spiros Latsis lustjakt utgjorde en helt vanlig gästfrihet gamla vänner emellan, hette de så snart pressen fått nys om resan. Kanske det, men nya detaljer med anknytning till Lamda Skeppsvarvs affärer och Dr Spiros Latsis finansiella intressen i varvet öppnar nya mindre oskyldiga perspektiv på lyxsemestern.

Lamda skeppsvarv hade ursprungligen utlovats ett bidrag från EU-fonden för regionalt stöd på €10 349 269 av Mario Monti (september 2004, efter ansökan 2003). Ännu på sommaren 2005 hade inte bidraget betalats ut. Det hade tydligen uppstått problem. Sedan började saker och ting hända efter Barrosos semester ombord på den gamle vännen Latsis lyxjakt. Den 28 juni hade representanter för Lamda skeppsvarv ett möte med kommissionen och därefter togs nya kontakter med den grekiska regeringen. Bidraget betalades ut i september av grekiska staten efter EU-kommissionens godkännande.

Tillfälligheter? Kanske. Full öppenhet? Knappast. När Barrosos semester blev en fråga för pressen deklarerade hans informationssekreterare Francoise le Bail att vad hon visste hade Barrosos värd Spiros Latsis inte några affärsförbindelser med EU. Nej, hon visste kanske inte eller så hade hon kanske glömt vad hon tidigare vetat, men Latsis är knuten till EU via subventionerna till Lamda och än allvarligare är att eventuella byråkratiska knutar löste snabbt efter Barrosos kryssningssemester. Sanningen borde ha kommit fram liksom hur subventionerna användes; för de super-superrikas lyxfartyg på de grekiska skattebetalarnas bekostnad.

Men det verkligt allvarliga är inte Barrosos lyxsemester och egentligen inte heller halvsanningar och bortförklaringar i samband med bjudresan utan den inbyggda omoral som är en del av hela EU-systemet.

Monnet visste tidigt hur ”ett nytt Europa” skulle se ut. En överstatlig regering med befattningshavare utan nationella lojaliteter och fri från all politisk och demokratisk kontroll. De nationella regeringarna skulle få finnas kvar men med en begränsad makt. EUs styre börjar alltmer likna Monnets vision med en statslös byråkrati utan lojaliteter utom möjligen till den nya internationella överklassen. Hade Monnet varit engelsman skulle kanske lord Actons ord ”All power corrupts, absolute power corrupts absolutely” gjort att hans europeiska plan sett annorlunda ut. I stället har han fått många proselyter Spaak, Kohl, Mitterand, Delors, Bildt, Fischer m fl som träget arbetar för en byråkratisk överstat utan demokratisk kontroll och slutresultatet kan bara bli ett - maktmissbruk.