DEN 31 JANUARI

PRESIDENT BUSH´S TAL OCH TACK



Today the people of Iraq have spoken to the world, and the world is hearing the voice of freedom from the center of the Middle East.

In great numbers, and under great risk, Iraqis have shown their commitment to democracy. By participating in free elections, the Iraqi people have firmly rejected the anti- democratic ideology of the terrorists. They have refused to be intimidated by thugs and assassins. And they have demonstrated the kind of courage that is always the foundation of self- government.

Some Iraqis were killed while exercising their rights as citizens. We also mourn the American and British military personnel who lost their lives today. Their sacrifices were made in a vital cause of freedom, peace in a troubled region, and a more secure future for us all.

The Iraqi people, themselves, made this election a resounding success. Brave patriots stepped forward as candidates. Many citizens volunteered as poll workers. More than 100,000 Iraqi security force personnel guarded polling places and conducted operations against terrorist groups. One news account told of a voter who had lost a leg in a terror attack last year, and went to the polls today, despite threats of violence. He said, "I would have crawled here if I had to. I don't want terrorists to kill other Iraqis like they tried to kill me. Today I am voting for peace."

Across Iraq today, men and women have taken rightful control of their country's destiny, and they have chosen a future of freedom and peace. In this process, Iraqis have had many friends at their side. The European Union and the United Nations gave important assistance in the election process. The American military and our diplomats, working with our coalition partners, have been skilled and relentless, and their sacrifices have helped to bring Iraqis to this day. The people of the United States have been patient and resolute, even in difficult days.

The commitment to a free Iraq now goes forward. This historic election begins the process of drafting and ratifying a new constitution, which will be the basis of a fully democratic Iraqi government. Terrorists and insurgents will continue to wage their war against democracy, and we will support the Iraqi people in their fight against them. We will continue training Iraqi security forces so this rising democracy can eventually take responsibility for its own security.

There's more distance to travel on the road to democracy. Yet Iraqis are proving they're equal to the challenge. On behalf of the American people, I congratulate the people of Iraq on this great and historic achievement.

Thank you very much.

DEN 30 JANUARI

DAVOS

- Davos luft tycks locka fram allt det goda i regeringscheferna från Frankrike, Storbritannien och Tyskland . De har tagit på sig spenderbyxorna i Davos och föreslår årlig hjälp till u-länder med 80 miljarder euro. (FAZNET från World Economic Forum)

Gemensamt för Chiracs, Blairs och Schröders förslag är att andra ska betala. Mest visioner (och baktankar) har Chirac. Skatt på internationella kapitalrörelser, Tobin skatt, ska ge mest pengar. Extra skatter ska också betalas av länder med banksekretess som underlättar skatteflykt.

Tobin skatten blir aldrig verklighet. Den skadar tillväxt och handel både i rika som fattiga länder. Men Chirac vet att Schröder och Blair bara kommer att ”humma”. Ett nej måste komma från USA och USA får då ”Svarte Peter” i kampen om populariteten i Afrika. Tobin skatten kan användas för tjuvnyp.

Men värdlandet Schweiz "hummade" inte om skatt på banksekretess. Den schweiziske finansministern gav ett kärvt besked. Vi bestämmer själv. Den schweiziska bankföreningen uttryckte sig ännu mindre diplomatiskt: ”Chiracs idéer är bisarra, Skatteundandragande och kapitalflykt är symtom på ett lands interna problem. Det har inget att göra med bankväsendet i Monaco och Schweiz. En bättre idé vore om de fromma, goda fransmännen införde en skatt på värdelösa diktatorer, som köper lyxfastigheter vid Medelhavet plus en skatt på franska banklån som går till vapenhandel och till brutala repressiva regimer.”



Tyska lagar och laglydnad - resultatet förvånande!

”Om du inte tar jobbet som prostituerad får du inget arbetslöshetsbidrag”
(rubrik i DT den 30 januari)

Artikeln handlar om tysk skatte- och arbetslöshetslagstiftning. Prostitution är numera en legal näring i Tyskland. Bordellägare måste betala skatt och avgifter, men de har också rätt att söka arbetskraft via arbetsförmedlingen.

Tysk arbetslöshetslagstiftning stadgar att om man varit arbetslös i ett år dras arbetslöshetsersättningen in, om man nekar att ta ett ledigt jobb. En arbetssökande 25-årig kvinna förklarade sig villig att arbeta i en bar. Hon anvisades ett jobb med besked att ringa upp företaget. Under samtalets gång kom det fram att det var en bordell. Sa hon nej till jobbet, måste arbetsförmedlingen dra in hennes arbetslöshetsstöd, annars kan den i sin tur bli stämd av den tilltänkta arbetsgivaren.

- Det finns ingenting som kan stoppa en kvinna att hamna i sexindustrin med den nya lagstiftningen om legal prostitution, säger en känd advokat i Hamburg. Legala bordeller kom till för att hindra ”trafficking”.

Konstigt att vi inte hört något från Bryssel och Inger Segelström, MEP.
Här har hon en EU-uppgift, som skräddarsydd för hennes politiska profil.

DEN 29 JANUARI

No, No, No!

Det är inte Margaret Thatcher! Det är brittiska folket som säger NEJ med 48% och JA med 24%, 23% har inte bestämt sig (YouGovTelegraph).

- Goda nyheter, säger DT. De brittiska väljarna har inte förlorat sitt sunda förnuft. Vi hävdar inte att alla väljare kan grundlagen in i minsta detalj, men de flesta har en bra uppfattning om vad den innebär. Mer makt till Bryssel och mer av samma EU-politik, som de redan tycker illa om. Och de känner in märgen att de hellre vill regeras av egna representanter som går att byta ut, inte av en oansvarig byråkrati som inte går att rubba.

Och visst har vanligt folk förstått det hela rätt, fortsätter DT.

- I artikel I-6 står det att grundlagen är överordnad medlemsstaternas lagar. Fast medlemsstaterna kan få bestämma själv, om Unionen avstår från sin bestämmanderätt (artikel I:12).

Sedan kommer en enorm lista på områden som Bryssel ska ha hand om: transporter, sysselsättning, energi, folkhälsa, arbetsmarknadspolitik, immigration, asylpolitik, jordbruks- och fiskepolitik, utrikespolitik och försvar (artiklarna I-13 till I:16).

Väljarna frågar sig - vad blir över att bestämma här hemma? EU-grundlagen ändrar inget säger ja-sägarna. Är det ett förnekande utan täckning eller en yttring av stor cynism? Det senare och motiveringen är att EU får alltmer makt vare sig medborgarna säger ja eller nej. Redan nu håller EU på att ta över utrikes- och kriminalpolitiken utan laglig grund.

Men vårt folkstyre? Svaret är tystnad från Göran Persson och den borgerliga ”oppositionen”, fast opposition är knappt rätt ord.

Carl Bildt fortsätter också att tiga, fastän han har ett stort moraliskt ansvar.

Alla som ser de politiska farorna: Kräv folkomröstning. Gå in på Medborgare för folkomröstning och skriv på NU

Ps - 3 timmar senare

Den cynism som jag beskyllde EU-överheten för, fick snabbt ett ansikte. Lucia Sala kvinnlig ordförande i det spanska ungdomsrådet. Hon står bakom en anmärkningsvärd stortavla för ett JA i den spanska folkomröstningen.

Stortavlan visar en apa, som dricker ”Folkomröstning +” (en blandning av vin och cola). Drinken är så stimulerad att apan genast går och röstar. Fast apor får ju inte rösta, så när apan blir väljare förvandlas han till ung man.

Lucia gör ett freudianskt avslöjande: Väljare är valboskap - ju dummare desto bättre (för EU-byråkratin vill säga)! Lucias omdömeslöshet finns på BBC.


Litet kompletteringar
Larry Summers (se den 26 januari) försvaras nu också i New York Times och ännu en gång i FT. Debatten gäller om yttrandet om genetiska olikheter mellan män och kvinnor, när det gäller matematik och fysik, är vetenskapligt korrekt. Men denna diskussion är irrelevant. I ett liberalt rättssamhälle är individens kvalifikationer avgörande. Det är detta likabehandling handlar om. Grupphänsyn och kvoteringar är illiberalt.

DEN 26 JANUARI

Larry Summers skandal

Feministerna är rikt representerade på de stora berömda universiteten i USA. Harvard, Columbia och MIT tillhör vänsterkrafternas och feministernas högborgar.

Lawrence H. Summers, Clintons f d finansminister mer känd som Larry Summers, är rektor vid Harvard. Rektor Summers har fört en korrekt feministisk politik, bl a har han varit för ”positiv diskriminering”. Männens ”omedvetna bias” till fördel för det egna könet skulle motverkas. Så hände något oförlåtligt.

Vid en konferens nyligen torgförde Summers en fullkomligt oacceptabel hypotes. Det finns, konstaterade han, få kvinnor med nödvändiga meriter för de fasta professurerna inom de ”hårda vetenskaperna” matematik och fysik. Männen svarar för topprestationerna och det kan inte uteslutas att det hänger samman med genetiska olikheter.

Att säga något sådant offentligt skapade skandal. En kvinnlig MIT-professor lämnade demonstrativt lokalen och larmade pressen. Larry Summers fadäs skapade en mediastorm.

Professor Ruth R. Wisse, Harvard, kvinna och för yttrandefrihet, är upprörd. Det framgår av en artikel i WSJ (25/1). Så här skriver hon:

- Rektor Summers har tagit tillbaka alla sina uttalanden (om skillnader mellan manligt och kvinnligt) och han låter som en fånge i någon sovjetisk skådeprocess. Han har bett om ursäkt minst tre gånger för sin okänslighet och han kommer säkerligen snabbt öka antalet kvinnliga utnämningar vid Harvard.

Men vad blir resultatet? Universitetets intellektuella frihet samt debattklimat undermineras.

Harvard har 85 kvinnliga professorer, 1/4 av Harvards fasta professurer. De feministiskt aktiva kvinnliga professorerna hävdar att de representerar en stor majoritet.

USA röstade fram en republikansk president, senat och kongress, men på Harvard märks det inte. Forskare med konservativa åsikter försvinner till Think Tanks, där intellektuella initiativ och avvikande idéer inte undertrycks. Kommer Harvard och de andra Ivy League universiteten utgöra eliten i den vetenskapliga världen även i framtiden? Inte om dagens feminism i växande utsträckning får härska.

Professor Wisse är dock ett friskhetstecken med sin klara, ampra kritik och det är också Amity Shlaes i FT, där hon i en artikel noterar Larry Summers ”felsteg” (FT 24/1). Hennes slutord är:

Harvard need people such as Mr Summers. Larry: stop apologising!

Hur är det i Sverige? Vi brukar ta efter de flesta av de amerikanska vänsterkrafternas dumheter. Samtidigt har vi inte USAs frihetliga motkrafter.

I går var det socialismen, i dag är det feminismen som är de intellektuellas nya mode. Dogmerna är ytligt sett olika, men skadeverkningarna är ungefär desamma liksom politikernas följsamhet till dagens "inneåsikt" - och det gäller politiker i alla partier.

DEN 25 JANUARI

VARFÖR SVARAR INTE CARL BILDT PÅ BREV?

För sex veckor sedan skrev jag ett öppet brev till Carl Bildt och bad honom arbeta för en folkomröstning. Han har ju offentligt hos Göran Rosenberg i TV4 2/12 2003 konstaterat att

”VI INTE HAR TILLRÄCKLIGT MANDAT
att utan en folkomröstning fatta beslut om EUs grundlag” samt att ”Grundlagsfrågan hade kunnat behandlas i riksdagsvalen. Dilemmat är att vi i Sverige inte gjort det.”

Enbart ett enda beslut i riksdagen 2005 om EU:s konstitution är ett grundlagsbrott. Ett lagenligt beslut kräver antingen folkomröstning eller två beslut med mellanliggande val.

Jag är övertygade om att Du, Carl Bildt, delar denna uppfattning. Som f d moderat partiledare, f d statsminister samt numera ”äldre statsman” är det Din plikt att påverka Din efterträdare att följa grundlagen. Tala klarspråk. Uppmana våra politiker att respektera lagarna.

Om inte annat hoppas jag, att våra journalister hjälper Dig på traven.


MEN JOHNNY MUNKHAMMAR SVARAR - ÄR DET FÖR HAN ÄR LIBERAL?

Låt mig repetera Munkhammars och min skriftväxling. Jag frågade: ”Hur kan man på en gång vara stor beundrare av Ayn Rand och samtidigt gilla EU?” Svaret: Principer måste ofta vika, när man ska fatta beslut i praktiska frågor. Mina beslut i pensionsfrågan följde inte heller Rands frihetsideal, hävdar Munkhammar.

ATP fanns sedan 1960. 1994 gällde besluten att förvandla det till ett friare, säkrare och mer individuellt system. Det har lyckats relativt väl: Den kollektiva konstruktionen är borta. Pensionsspararna har två individuella konton. Det ena redovisar fordringar, det andra kapitaltillgångar. Alla avgifter ger pension, inte som i ATP endast en del. Reformen har t o m lett till en skattesänkning - en del, inte alla - skatter har försvunnit över taket och det nya pensionssystemet kan med tiden bli ännu friare.

EU däremot har gått mot mer ofrihet. 1950-talet kännetecknades av avregleringar. Sedan har EEC, EG och EU gett oss fler regleringar, mer byråkrati och centralisering. Hade F.A. Hayek och Ludwig Erhard fått ange vägen för den europeiska framtiden i stället för Monnet, De Gaulle, Adenauer, Kohl, Mitterand och Delors hade Ayn Rands ideal varit mycket mer levande. Nu blev det inte så. EU är i mycket ett ”byråkratiskt monster”. Därför kan inte Ayn Rands frihetsideal förenas med EU. Är Ayn Rand vårt ideal, då ska vi återuppliva Hayeks ”negativa integration” som bygger på institutionell konkurrens och processer, där marknader och självstyre minskar konflikter och ökar tillväxten. Ska vi lyckas med det, måste vi först säg nej till EUs nya konstitution.

DEN 20 JANUARI

Pat Cox´s frågor

Pat Cox, EU-parlamentets f d talman, krävde i dagens WSJ svar från EUs nya kommissionsordförande Barroso på en rad politiska oklarheter.

Vem gör vad i EU? Vem betalar för det som görs? Var börjar och slutar Europa geografiskt och kulturellt - hör Turkiet till Europa?

För mig är det en självklarhet att det finns svar på första frågan, innan en ny grundlag antas. Cox låter påskina att svar saknas och ändå har parlamentet godkänt EUs grundlag. Turkiet borde inte heller komma upp på den europeiska dagordningen, förrän den tredje frågan fått ett entydigt svar. Cox´s ”frågor utan svar” avslöjar att EU sysslar med ett beslutsfattande på "lösa boliner".

På frågan vem som betalar kan vi skattebetalare hjälpa till. Det är vi ”EU-medborgare” och vi svenskar betalar allra mest per capita.

Vad stort sker tyst
Enligt FT har EU-kommissionen i all tysthet begravt löftet om EU som världens med konkurrenskraftiga ekonomi 2010. I stället cirkulerar nu ett PM i Bryssel som lär innehålla viss självkritik men också nya stolta planer.

EU ska formulera färre orealistiska sociala och ekonomiska mål. Det var självkritiken, men så till den nya byråkratiska handlingskraften. EU ska endast ha tre prioriterade mål - fler jobb, bättre kunskaper och innovationer samt ett bättre näringsklimat. Nya mål? Snarare nya gamla. Nej, den stora nyheten är befattningen ”Mr Lissabon”. Mr Lissabon ska koordinera EU-ländernas arbete med EUs nya - eller kanske - nygamla mål. Min tro är att Mr Lissabon om fem år lämnar jobbet med generös pension samtidigt som resultatet av Mr Lissabons verksamhet är att EU backat ännu mer i välståndsligan.

EU är förunderligt. Vem kan uttrycka det bättre än en bloggare på Free Republic:

I don´t understand. With all these brilliant government experts scientifically managing the European economy for maximum efficiency, productivity and social justice, how can the EU be missing its economic targets?

Karl Rove must be manipulating something somewhere in the background. Otherwise, it just doesn't make sense.

----
Johnny Munkhammar, www.Munkhammar.org gav mig en eloge för min blogg. Tack. Samtidigt varnade han, mycket hovsamt för mitt i bland bristande omdöme. Det gäller förstås euron, EMU och EU. Jag svarar med en eloge till Munkhammars blogg och med en fråga.

Hur kan man på en gång vara stor beundrare till Ayn Rand och samtidigt gilla EU? Jag har inbillat mig att Ayn Rand och jag trots avstånd i tid och rum har ”tvillingsjälar”. Det syns i vår avsky för stora, byråkratiska organisationer utan kreativitet och skaparkraft, just som EU.

DEN 18 JANUARI

Harry a Nazi? You're having a laugh
By Mark Steyn
(Filed: 18/01/2005)


It's a good rule of thumb that, no matter how big an idiot someone is, he can never compete with the political class's response to his idiocy. Thus, whatever feelings of unease I might have had about Prince Hitler were swept away the moment the rent-a-quote humbugs started lining up to denounce him.......

Inget för styggt kan sägas om den politiska klassen i Sverige och utomlands. Och ingen kan säga det så bra som Mark Steyn. Läs hela artikeln här.



Våra små känsliga kvinnliga
riksdagsledamöter

De är så ledsna enligt SvD. Deras manliga kollegor utnyttjar sina ”maktstrukturer” och ”kränker” dem trots ”åtgärder” för att få dem att uppträda mer höviskt, polerat och verserat utan maktyttringar. Göran Persson, statsministern, framhålls som det värsta exemplet på dåligt manligt beteendet. I jämställdhetens Sverige har han trampat över gränsen, när han kallade en kvinnlig debattmotståndare ”inkompetent”.

Har inte kvinnorna i riksdagen fattat att politik inte hör till de civiliserade aktiviteterna här i livet? Politik kräver en hud som en elefants och ett psyke som en noshörnings. Har man inte dessa utförsgåvor, är man olämplig för hårda fajter, särskilt dem där man slåss för väljarna mot partitopparna. Exempelvis när det gäller folkomröstningar.

Först när en politiker når toppnivåerna som Göran Persson, kan han visa sin känslighet. Han har rätt att bli Mimofant! Hans privilegium är att vara så känslig som en mimosa för det egna egot, men totalt okänslig som en elefant för andras.

Hur behandlar man då Mimofanter? Som britterna som använde skrattet med framgång mot Hitler. Skratt och humor fungerar. Läs Mark Steyn ovan.

DEN 17 JANUARI

THE STATE OF THE UNION


De större staterna i EU-unionen står inför stora svårigheter:

Arbetslösheten är hög uppåt 8-12%

Länder som Tyskland, Frankrike och Italien ligger i topp när det gäller utgifter för de äldre. Redan nu går 1/3 av de tyska offentliga utgifterna till åldersgruppen över 60 år.

Befolkningen i de stora EU-länderna som Tyskland och Italien kommer att minska dramatiskt. Med oförändrad årlig invandring kommer Tyskland ha förlorat 31 miljoner invånare mellan 2000-2050.

Minskande befolkning ger minskad efterfrågan på ny infrastruktur och investeringar i industrin. Efterfrågan på konsumentvaror som bilar, tvättmaskiner etc som företrädesvis köps av yngre och medelålders kommer att minska och en rad branscher kommer att lida av permanent överkapacitet.

De värsta ekonomiska problemen kan möjligen bemästras genom en stor och växande export. Att kasta ut Storbritannien ur EU vid ett brittisk nej till EUs grundlag vore därför en huvudlös dumhet. Storbritannien är stor nettoimportör från EU samtidigt som landets ekonomiska och demografiska framtidsutsikter är betydligt ljusare än t ex Tysklands. Men att fortsätta med Niceavtalet uppfattar de som arbetar för en allt djupare EU-integration som omöjligt. Finns det ingen annan utväg, frågar sig därför Wolfgang Munchau, Financial Times och svarar med ett förslag.

Låt en kärna av Euro-stater fortsätta sitt statsbyggande med gemensamma skatter, utrikes- och säkerhetspolitik och rättsväsende. Låt de länder som inte accepterar den politiken bilda en yttre ring med en gemensam yttre handelspolitik, en gemensam marknad och konkurrenspolitik och fri rörlighet för varor, tjänster, arbete och kapital men utan EUs jordbruks- och fiskepolitik, strukturfonder och gemensam försvars- och säkerhetspolitik.

Munchaus tredje väg är mer realistisk än de andra två lösningarna vid ett nej från exempelvis Storbritannien. Hur ställer sig Sverige (eller rättare sagt regeringen och den borgerliga oppositionen) vid ett sådant alternativ?

Svenskarna har sagt nej till euron. Vill regeringen och den borgerliga oppositionen ändå baxa oss in i en Eurostat? Hemfall inte åt den vanliga taktiken att tiga! Vår och vårt lands framtid kräver ett klart, ärligt svar.

DEN 16 JANUARI

OM DET ÄR SANT - VARFÖR HAR INGET GJORTS?

I kvällens Agenda var försvarsminister Leni Björklund en av de viktigaste gästerna. Programledaren Lars Aduktsson ställde den fråga som medborgarna och massmedia ställt de senaste veckorna. Varför visade regeringen sådan handfallenhet, när det gällde att agera i ett oväntat och akut krisläge och varför hade inte regeringsdepartementen deltagit i myndigheternas samordnade krisövningar?

I Agenda sa Leni Björklund något som säkerligen fick många av de vakna lyssnarna att rycka till. Vi har, sa hon, märkt vid våra egna övningar att departementen inte hade tillfredsställande kontakter med de egna underställda myndigheterna, det vill säga de som de skulle samverka med. Därför var vi först tvungna att dra i gång utbildningsaktiviteter, innan vi kunde delta i samordnade krisövningar.

Vi lyssnare väntade på de självklara följdfrågorna från programledaren: Vilka myndigheter gällde det? Var det allvarliga brister i kunskaperna och kontakterna mellan departement och myndigheter? Och om bristerna var allvarliga, rättades de till omedelbart? Men om kunskapsbristerna gällde mindre väsentliga detaljer, varför använder försvarsministern dem som ursäkt för att departementen inte deltagit i myndigheternas samordnade krisövningar?

Det finns två svar: Antingen var det en dåligt genomtänkt ursäkt eller är det ytterligare ett tecken på regeringens och statsförvaltningens förfall.

Vilket är det?

DEN 13 JANUARI

EN STOR BUKETT TULPANER TILL GUNNAR STRÖMMER

Den enes positiva särbehandling är den andres diskriminering. Det borde vara en självklarhet. Men det är det inte för våra vanligaste tyckare och ”ombudspersoner”.

Tack och lov för Gunnar Strömmer. Han har civilkurage, energi och framförallt kompetens. Han har vunnit en första seger i Uppsala tingsrätten om ”positiv” diskriminering vid antagningen till juristutbildning är laglig. Det är den inte! Uppsala universitet har brutit mot lagen.

Gunnar Strömmer är både rättänkande och realist. Segern i tingsrätten är en pyrrhusseger.

Går det inte att ”positivt diskriminera” med nuvarande lagar får de ändras. Det är DOs ståndpunkt. Jämställdhetsminster Jens Orrback och våra riksdagsledamöter lär knappast våga stå emot!

”Positiv” diskriminering signalerar ”omsorg” om de ”underrepresenterade”. Rättssamhällets principer får stå tillbaka för principer med mer modern ”appeal”. Kan Gunnar Strömmers kunskaper, logik, kompetens och pedagogik få våra folkvalda att förstå vad de borde förstått innan de valdes: Att deras uppgift framför alla andra är att värna rättssamhället.

F-en tro't!




VARFÖR SVARAR INTE VÅR ÖVERHET - PÅ TELEFON OCH BREV?


Under de senaste tre åren har jag blivit väldigt luttrad. Svenska politiker tycks ha satt i system att inte svara på brev och på telefon.

EU, EMU och folkomröstningen om EUs konstitution samt ändringen av vår grundlag 2002 är stora nationella frågor. För mig som moderat riksdagsledamot i 20 år har det varit naturligt att fråga mina partiledare Bo Lundgren och Fredrik Rheinfeldt brevledes hur de motiverat sina ställningstaganden. De har aldrig svarat!

För en månad skrev jag ett öppet brev till Carl Bildt och bad honom för vår demokratis skull arbeta för en folkomröstning. Han har ju i en intervju konstaterat att det är en demokratisk nödvändighet med tanke på hur frågan har behandlats tidigare.

Jag väntar fortfarande på svar och jag kommer i fortsättningen varje vecka meddela om jag fått svar eller inte! Hoppet är ju det sista man överger.

Så skrev jag till Carl Bildt:


Medborgare för folkomröstning

ÖPPET BREV TILL F D MODERATA PARTILEDAREN
CARL BILDT

”VI HAR INTE TILLRÄCKLIGT MANDAT
att utan en folkomröstning fatta beslut om EUs grundlag”. Detta konstaterade du hos Göran Rosenberg i TV4 2/12 2003. Grundlagsfrågan hade kunnat behandlas i riksdagsvalen, framhöll du också. Dilemmat är att vi i Sverige inte gjort det.

Avsaknaden av en diskussion om ändringar av Sveriges grundlag och ett eventuellt godkännande av EU:s konstitution inför det senaste riksdagsvalet, byggde på en medveten tystnad både från socialdemokraterna och de borgerliga partierna, inte minst moderaterna. Denna tystnad i valets viktigaste framtidsfråga gjorde att jag i massmedia deklarerade att jag inte kunde rösta i riksdagsvalet, trots att jag varit riksdagsledamot för moderaterna i 20 år.

Du har kallat mig ”moderaternas dissident”. Med tanke på din politiska gärning för demokratin har jag uppfattat det som ett erkännande av mitt demokratiska engagemang. Du och jag kan göra olika bedömningar, när det gäller risker med valutaunion och den alltför snabba överföringen av beslutsrätt och makt till EU. Vi har däremot samma grundsyn när det gäller beslut om ett lands konstitution. Det är en fråga för folket, inte för en begränsad grupp av politiker. Det är därför EU:s grundlag måste bli föremål för en folkomröstning.

Du har en aktad ställning som f d statsminister och tidigare moderat partiledare. Om du uttalar dig till förmån för en folkomröstning om EUs grundlag väger ditt ord tungt.

Om EU:s konstitution beslutas utan att medborgarna får möjlighet att reellt påverka beslutet växer den redan nu synliga klyftan än mer mellan folket och politikerna. Det öppnar också för att Europasamarbetet får en folklig förankring. Genom att säga de förlösande orden om folkomröstning om EU:s grundlag, gör du en stor insats för vår demokrati.

Margit Gennser, ordf. Medborgare för folkomröstning

DEN 12 JANUARI

Jean-Claude Juncker den store statsmannen från det lilla Luxemburg talar med kluven tunga. Dels är han övertygad förespråkare för ECB:s självständighet, dels vill han som ny ordförande i Eurogruppen öka gruppens politiska inflytande över ECB.

Vilken av Junckers ståndpunkter är viktigast? Självklart den andra. Då kan Eurogruppens ordförande överta äretiteln ”Mr Euro” och makt från ECB.

Hans namne ECB-chefen Jean-Claude Trichet låter diplomatiskt meddela från Frankfurt att arbetsfördelningen mellan ECB och Eurogruppens politiker är förträfflig. Är Junckers utspel en ”politisk stormvarning”? Inte för det kommande halvåret. Då är Juncker också EU-ordförande. Men sedan är det risk för ”storm”.

Juncker tillhör dem som inte tycker om folkomröstningar. Varför?

Hänsynen till väljarna när val närmar sig , gör enligt Juncker, att EUs beslutsmaskineri kör fast (FT 11/1). EU-projektets mer äventyrliga framtid bör inte avslöjas för väljarna. Impopulära beslut bör skjutas upp.

Junckers agenda innehåller många känsliga frågor: ekonomiska reformplaner, frågan om en ny stabiliseringspakt och krav på överbalansering av statsbudgetar. EUs budget för kommande 7-års period är också full av sprängstoff. EU-ordföranden står inför ett dilemma. Han ska på en gång verka handlingskraftig och vara ytterligt försiktig. Enda sättet att klara denna balansgång är att avslöja minsta möjliga om planerna och ändå behålla trovärdigheten. Metoden är beprövad, inte minst i samband med Maastrichtvillkoren. Boris Johnson har beskrivit den så här i DT:

”France and Germany will by book, or by crook, or cooking the books fulfill the Maastricht citeria.” eller på ren svenska i dagens situation: Det behövs litet lagom ohederlighet för att klara folkomröstningar och Bryssels ständiga reformer samtidigt.

DEN 10 JANUARI

EXIT-POLLS ÄR TYDLIGEN TILLRÄCKLIGT

Mahmoud Abbas tillkännagav snabbt, när vallokalerna stängt, att han vunnit sitt palestinska presidentval. Inga röster var visserligen räknade, men numera tycks exit-polls duga lika bra som räknade röster.

Abbas valseger ansågs hur som helst given på förhand. Varför då vänta på triumfen till det verkliga valresultatet förelåg? Är det inte onödig formalism?

Den naive betraktaren av våra TV-nyheter förstår dock inte varför valet av Abbas krävt så många valobservatörer. när Abbas seger tycktes självklar. Varför behövde representanterna för vår världs ”goda” som Jimmy Carter vara på plats? Varför var Carl Bildt valobservatör?

Var det för att kontrollera Israel? För den palestinska valproceduren kunde väl knappast leda till överraskningar.

Naturligtvis var det så. Den konventionella diplomatiska visdomen och majoriteten av Mellan Östern-experterna har en uppfattning, problemen är skapade av Israel. Om Israel försvinner skulle allt bli frid och fröjd i den arabiska världen.

Nu finns ett väl utarbetat ”om inte”-experiment hur Mellan Östern kunde se ut, om Israel inte finns. ”Experimentet” beskrivs under rubriken ”Civilization of Clashes” en bit in i nedanstående länkade artikel.

En läsvarning: För den som är fäst vid sina förutfattade meningar kan läsningen bli påfrestande och smärtsam. För bibehållen sinnesro avstå då från vidare läsning.

http://www.foreignpolicy.com/story/cms.php?story_id=2737&print=1&PHPSESSID=2051e326ad99046a751c456297bd418a




CHARLES KRAUTHAMMER OM ARAFATS ARVING - MAHMOUD ABBAS
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/articles/A54851Jan6


Den 13 september 1993 undertecknades Osloavtalet av Yasser Arafat och Yitzak Rabin på Vita Husets gräsmatta.

Washington Posts krönikör Charles Krauthammer var där. Det var en upplevelse att se en kollektiv intellektuell kollaps, skriver Krauthammer. Alla de närvarande journalisterna, politikerna, ”experterna” nästan svimmade av lycka, när de såg handskakningen mellan Arafat och Rabin. Vad de inte ville se den dagen och under år framöver var att Arafat hade skaffat sig en ny styrkeposition, som han planerade att använda i den fortsatta kampen mot Israel.

Detta var ingen hemlighet. Den som brydde sig om att lyssna på Arafat kunde inte tvivla på hans avsikter, fast han avslöjade dem förstås på arabiska. Arafat avböjde också senare de fredsförslag som presenterades i Camp David och startade intifadan.

Nu efterträder Abbas Arafat och återigen ser vi fredseuforin. Men borde vi inte lyssna på vad Abbas verkligen sagt under valrörelsen?

Det går inte att missförstå Abbas maximalistiska krav. Israel ska dra sig tillbaka till 1949 års vapenstilleståndsgränser. Jerusalem ska vara arabiskt och alla som flydde och - i realiteten många andra - ska ”ha rätt att återvända”.

Kraven om de genomförs förstör Israel både rättsligt, kulturellt och demografiskt! Det vet Abbas!

När han kallar Israel ”den Sionistiska fienden” är detta ett avskyvärt språkbruk. Varför? Detta uttryck används, när Hezbollah och Iran signalerar sin vilja att förinta Israel och utrota det judiska folket. Är det verkligen möjligt att ord inte räknas i Mellan Östern?

Både Krauthammer och jag är måhända för pessimistiska, när det gäller Abbas fredsvilja. Kanske kan Abbas förvandlas till en Sadat. Men låt oss först se det!

LÖRDAG-SÖNDAG 8 och 9 januari

DET SVENSKA POLITISKA LEDARSKAPET

- Det är dags för ett nationellt misstroendevotum, konstaterar professor Anders Vedin vid Chalmers och tidigare VD för Hässle/Astra i DI 8/1 2005.

Jordbävningen utanför Sumatra uppgick till över 9 på Richterskalan och tillhör den typ av jordbävningar, som ofta följs av tsunamifenomen som brukar vålla naturkatastrofer med många dödsfall och stor materiell förstörelse. Det drabbade området i Thailand tillhör dessutom ett av de mest populära resmålen för svenska turister. Bägge dessa förhållanden borde ha varit kända för vårt lands stats- respektive utrikesminister. Det borde också direkt ha insett att det var bråttom med hjälpåtgärder för att så långt möjligt hindra onödiga dödsfall och svåra, obotliga skador.

Ett rationellt handlande hade krävt att regeringsplanet eller ett annat plan omedelbart flögs ned med erfaren katastrofmedicinsk personal till det svenska intresseområdet, sydvästra Thailand. Inom tolv timmar hade då regeringen med hjälp av egna resurser fått en bra överblick över skadornas art och omfattning samtidigt som försvarsmedicinska resurser och räddningsverket hade mobiliserats. Men regeringen har inte varit mäktig ett sådant kraftfullt ledarskap, konstaterar Anders Vedin.

Vi verkar, påpekar han, ha fått fel personer på fel plats. Har svensk politik fostrat en kader av heltidspolitiker utan bred livserfarenhet och som aldrig behövt räkna med att ta eget ansvar? Vad vi ser, påpekar han sammanfattningsvis, är en konstitutionell kris och det är dags för ett nationellt misstroendevotum.




BORDE VI SETT VARNINGSTECKEN TIDIGARE?


Varningarna har funnits länge - i minst 40 år!

Torsten Nothin jurist och f d justitieminister under Branting avslutade sin karriär som överståthållare i Stockholm. I sina memoarer ”Från Branting till Erlander” (1955) varnade han för de växande bristerna i svensk demokrati.

Han hävdade att de delvis hängt samman med förhållanden som rådde när den svenska arbetarrörelsen var svag och arbetarna och de egendomslösa inte hade rösträtt. Då var det viktigt att den fackliga rörelsen och det socialdemokratiska partiet höll samman men efter att alla fått allmän rösträtt borde de två organisationerna förhållit sig självständiga mot varandra. Solidariteten mellan fack och parti behövs inte längre för att skydda föreningsrätt, medborgarrätt och mänskliga rättigheter, fastslog Nothin. Om den består, blir den i realiteten ett skydd, icke för ideella värden utan för personlig maktställning.

Inte endast Nothin var bekymrad. En av arbetarrörelsens pionjärer
Gustav Möller, såg sig tvungen, att i sin sista riksdagsdebatt i första kammaren 25/5 1954 kritisera utvecklingen med följande ord:

”Herr talman. I den mån vi, som deltar i debatten inte har samma mening som Kungl. Maj:t och utskottet, blir det väl närmast ett slags deklarationer, som man anser sig böra avge. Inte heller jag kommer att yrka bifall till någon motion.”

Detta gick tvärs emot de krav en annan av socialdemokraternas förgrundsgestalter, Richard Sandler, ställde på riksdagsledamöter i en broschyr 1908:

”En socialistisk riksdagsman bör vara sådan, att man på honom kan tillämpa karakteristiken av generalguvernör Loth, herre över Norrland i stora vredens tid: en rättrådig, klok och försiktig, djärv och tapper man, en människa bland folk, soldat bland soldater, bland diplomatiska rävar en utstuderad räv och mot fähundar en svår fähund.”

Sandlers krav är en utopi i dag. Den främsta meriten för en riksdagsledamot är att vara ett språkrör för det egna partiet oberoende om han/hon anser partiet (partitoppen) gör rätta bedömningar eller inte. Det är så man underminerar både självständighet och ansvarstagande och det skapar till slut politiska kollapser av den art vi börjar se allt oftare.




ANDERS JONSSON, SvD - TOPPSTYRNINGEN BAKOM PROBLEMEN


Det finns faktiskt en gemensam nämnare mellan moderater och socialdemokrater och den består i bristen på medborgerlig delaktighet i demokratin, skriver Anders Jonsson i SvD den 9 november 2002. Han återkommit till detta tema många gånger senare.

Utgångspunkten för Anders Jonsson i den nu nämnda krönikan var vice riksbankschefen Willy Bergströms bidrag till Laboremus antologi vid föreningens 100-årsjubileum.

I sin uppsats framhåller Bergström bl a att socialdemokraterna är fjärmade från Nils Karlebys vision om alla medborgares delaktighet i det politiska och ekonomiska livet. Partierna har gått från folkliga rörelser till att bli riksdagspartier, som aktiverar sig inför valen vart fjärde år. Resultatet är toppstyrning och avgörande politiska förändringar diskuteras inte med befolkningen. Eliterna ägnar sig istället åt att vilseleda och manipulera allmänheten. Resultatet blir att politiken inte växer fram underifrån genom diskussioner bland intresserade. Partiledningarna bestämmer politiken ovanifrån och de valda företrädarna förutsetts tiga och samtycka.

EU, EMU och EUs grundlag är talande exempel liksom det färska försvarsbeslutet.

Denna typ av politiskt ledarskap kan endast få en effekt: Självständiga, eftertänksamma och inte minst kunniga individer väljer bort politik och partimedlemskap. Partipolitiken kommer därför i växande utsträckning kännetecknas av politisk inavel.

Rekryteringen av framtidens ledande politiker sker från Unga Örnar, MSU, SSU och MUF. ”Verkliga” kvalifikationer spelar liten roll. Pär Nuder, finansminister utgör exempel på detta. Han tyngs inte av utbildning. Hans karriär gick rakt från SSU till regeringskansliet, där han började som 22- åring. Hans första uppdrag var som sakkunnig på grundlagsfrågor. Ordet sakkunnig tycks ha fått en ny betydelse.

I Sveriges riksdag finns ett fåtal ledamöter som är över 65 år, medan antalet ledamöter utan direkt yrkeserfarenhet blir allt fler och yngre.

Våra riksdagsledamöter hade sannolikt varit både mer erfarna och självständigare, om riksdagens ålderspyramid hade liknat den brittiska eller franska. De äldre har nämligen en fördel - de har större ekonomisk självständighet och då också större politiskt svängrum gentemot sin partiledning. Fast självständiga riksdagsledamöter är väl just det partiledningarna i alla partier vill undvika!

Resultatet av 40 års utveckling ser vi tydligt i dag - inkompetensen har spritt sig liksom bristen på ansvarstagande. Men ett beteende har högkonjunktur - att skylla ifrån sig, särskilt på dem som finns längre ned i de politiska och administrativa hierarkierna.

Den 7:e januari

FN TAR ÖVER

Dagens och också gårdagens media förmedlade ett ”glädjande” budskap:
FN har tagit över hjälpinsatserna i Sydostasien från USA och Australien.

Ordet ”glädjande” är - för att undvika missförstånd - sarkastiskt menat.

Till och med i den så USA-kritiska och FN-kramande Financial Times finns följande uttalanden som andas viss tveksamhet till FNs insatser.

FN kritiseras för att ha misslyckats med att organisera de 12 hjälpgrupper som finns kring Banda Aceh, trots att en och halv vecka gått sedan jordbävnings- och tsunamin-katastrofen.

”Om vi vill att vi ska vänta på FN för att vi ska få reda på vad vi ska göra, då hade vi inte gjort något” säger förste amiralen i den Malaysiska flottan. Han vet vad han talar om. Han är i Banda Aceh och leder hjälpen. ”Människor är hungriga och arga säger han. Varför vänta?”

Det gjorde inte heller USA och Australien! I kriser är handlingskraft bättre än byråkrati. Michael Elmquist, FN- chef för koordinationen av humanitär hjälp i Indonesien (ännu en FN-svensk?) har erkänt att FNs aktiviteter haft svårt att komma igång på grund av den stora förstörelsen. Så brukar det vara vid stora katastrofer och då behövs handlingskraftiga individer och organisationer som US Marine.

Kanske minns någon von Rosens livräddande ”matflygningar” i Afrika? Då gällde mod och initiativ, inte koordination, samordning och mycket tal om en tillfredsställande hjälpstruktur.



LÅT OSS LYSSNA PÅ KÄTTERSKA ÅSIKTER - THE DIPLOMAD

Lika bra att erkänna: Jag läser Diplomad med lika stor glädje som jag en gång läste Stig Ahlgren i Vecko-Journalen och Gunnar Unger - ”Den stygga katten Felix” bl a i Trots Allt. De skrev vad de tänkte och deras tankar var inte ”snälla” utan bitska. De trampade på hyckleriet och dumheten och för lågsinnade individer (sådana som jag) gav deras skriverier upphov till högtidsstunder.

Bitskhet och elegant sarkasm kräver bildning och sådan är det ont om idag, inte minst inom det politiska etablissemanget. Politisk meritering bygger ju numera på minsta möjliga (ut)bildning. ”Sveriges bästa regering” på 90-talet innehöll en stor kvot ”drop outs” bland ministrarna. Det är inte bättre nu - nu har t o m kvoten ”drop outs” decimerats. Ministerämnena har helt och hållet börjat undvika Alma Mater.

Diplomaterna från US State Department håller däremot hög akademisk klass och det förklarar deras sarkasm och inopportuna hänvisningar till klassiska kunskaper om antik mytologi. Otidsenligt kanske, men för oss med liberteriansk läggning är de härligt kätterska.

Dipolmads skriverier från idag (fredagen den 7 januari) och onsdagen den 5 vågar inte en gång jag översätta. Diplomads sätt att kritisera FN och den kosmopolitiska elitens livsstil är mer än utmanande. Det gäller ju en elit som ägnar sig åt ”goda gärningar”. Och nog är att det då att överträda anständighetens gräns att antyda likheter mellan FN-byråkrater och de där otäcka fåglarna (kanske släkt till gamarna) som befolkade vår och andras antik - den grekiska, romerska, aztekiska, den egyptiska - och som kännetecknades av att de krävde en stor rikedom av ”offer”.

Nu har jag varnat! Men den som längtar efter hädiska tankar besök

http://diplomadic.blogspot.com/

Jag hoppas att många följer mitt frivola läsråd och varför inte: Förbjuden frukt smakar ju alltid bäst.


DAGENS DUMHET

Det är inte 1 april i dag och jag tror inte att San Francisco firar 1 april den 7 januari, men som Nalle Puh brukar säga ”Man kan ju inte så noga veta”.

I dag ska San Francisco få en ny reglering i lagform för hundens bästa. Hundens vattenkopp måste i framtiden vara reglerat stadig och omöjlig att välta och hundens mat måste vara reglerat näringsriktig. Detta kräver givetvis följdlagstiftning om utbildning av hundinspektörer. Lagstiftningen behövs dock inte av arbetsmarknadsskäl. Arbetsmarknaden i USA går strålande. Inte sedan 1999 har det kommit så många nya jobb, 2,2 miljoner.

Kalifornien och särskilt San Francisco tillhör det ”blå USA” - det liberala (med europeiskt språkbruk det socialistiska och förmyndaraktiga) USA.

Jag borde kanske inte skriva om ”Dagens dumhet - den nya hundlagen”. Tänk om en svensk rättänkande riksdagsledamot, oberoende av parti, fastnar för idén och börjar skriva en motion dels för att främja våra hundars hälsa och välbefinnande, dels för att stärka vår arbetsmarknad.

Risken att de läser min blog är tack och lov minimal. Som EMU-motståndare, folkomröstningsförespråkare, moderat röstskolkare med liberteriansk läggning är jag ”pestsmittad” för rättroende riksdagsledamöter. Skulle olyckan ändå vara framme och en riksdagsledamot förirrar sig in på min blog och börjar skriva ”hundomsorgsmotioner” får vi bilda en motståndsrörelse mot en ny ism - hundismen.

Den 5:e Januari

EN FRÅGA ELLER KANSKE ETT FÖRSLAG

Ikeas Kamprad upprördes för ett tag sedan över höga resekostnader och stora räkningar för leasingbilar hos Ikea. Nu meddelas det att kostnaderna har sänkts, tåg ersättar nu hyrbil och inte minst telefon och videokonferenser används istället för ”personliga möten”.

Exemplet gäller ju näringslivet men skulle det inte kunna överföras till politiken? Borde inte t ex Persson och Freiwalds använda telefonen oftare och resa litet mindre - både i vardagslag och i katastroftider?



FN OCH DE VANLIGA NATIONALSTATERNA

Diplomad är en ”annorlunda” hemsida. Den ges ut av tjänstemän inom USAs utrikesdepartement och de är för det mesta republikaner i ett State Departement, där detta inte är nyttigt för karriären trots Bush som president och republikansk majoritet i kongressen.

Diplomad ger oss i dag nyheter om FN, katastrofen i Sydostasien och hjälpinsatserna, de verkliga och de mer ”overkliga”.

- Australiensare och amerikaner står för större delen av hjälpinsatserna men även andra har kommit till undsättning: Hjälp kommer från Nya Zeeland med flyttbara vattendistributionssystem, från Singapore kommer helikoptrar, från Indien sjukhusfartyg och från Holland flyg med livsmedel m m. Och FN sänder sin bästa produkt, byråkrati. I dag meddelades att Margaretha Wahlström - ”UN Deputy Emergency Relief Coordinator and the Secretary- General´s Special Coordinator för Humanitarian Assistance in Tsunami-Afected Countries” kallar till möte med de lokala FN-representanterna. Och vad kan då fru Wahlström (med den långa titeln) bidra med?

Ledarskap och stöd för den internationella hjälpen. Hon ska ha möten på högsta tänkbara nivå och samordna de olika regeringarnas hjälp till de nödlidande. Och allt detta ska hon göra på två dagar!

En enkel, naiv fråga när nöden är som störst: Ska man lita till anglo-sachsarnas praktiska modell att fördela mat och vatten till tusentals nödställda eller är det primära ”samordningsmöten”?

EU ger svaret och kopierar FN-modellen.... och Freiwalds applåderar!



...OCH SÅ LITET EKONOMI

Jag har under minst ett år haft återkommande diskussioner med en god vän om USAs ekonomi och deras stora underskott i bytesbalansen och en statsbudget som också visar på deficit. Det är inte så farligt, har jag hävdat, om andra länder släppte fram litet mer privat konsumtion, dvs blev litet mer marknadsinriktade. Både konsumenterna och världsekonomin skulle bli vinnare.

Nu har jag hittat en ny anfallsvinkel till vår nästa diskussion: Hur ser ett land ut som har stor export och ett stort överskott i bytesbalansen och haft det under längre tid? Svaret är givet. Tyskland är ett sådant land. Tyskland har en haltande ekonomi trots goda tider på de flesta håll i världen.

Tyskland arbetslöshet steg i december. Den är nästan 11%. Antalet arbetslösa var
4,5 miljoner. Det innebär ett plus på 206 900 personer från november 2004 och 149 200 från december 2003.

Förbundskansler Schröder skrev häromdagen i WSJ, att tysk ekonomi börjar hämta sig. Han fick ett direkt svar från en arg tysk insändare: Det stämmer inte!

Framtidsutsikterna ser inte heller särskilt ljusa ut, om den tyska - låt oss kalla det merkantilistiska politiken - får fortsätta. Tysklands exportöverskott utgör inte själva orsaken till de ekonomiska problemen, men det är ett symptom. Tyskland importerar mindre än de exporterar och det beror på att tyskarna inte tillåts öka sin konsumtion. Tyska skattesänkningar och avregleringar skulle kunna ändra på detta. (Det är således inte mer stat ”á la Keynes” som behövs utan mer pengar till tyska hushåll.)

Men tillåter stabiliseringspakten sänkta skatter? Nu får eurovännerna försöka ge råd om hur Tyskland ska kunna öka sin konsumtion och få en utrikeshandel mer i balans. Eller finns det ingen sådan utväg? Bygger EU-projektet på gamla merkantilistiska teser från Colberts tid? Då är det tid att granska hans motiv - han behövde städsla legoknektar för kungens mer krigiska äventyr!

Det gamla och det nya året

Det gammal och det nya året - V

Kofi Annan är dock än bättre maktspelare än Laila Freiwalds. Hon lär knappast sitta kvar på utrikesdepartementet så länge till. Några veckor kanske - en eller två månader är väl ändå uteslutet?

Kofi Annan slås däremot för ett längre fortsatt liv i FN, trots att republikanerna i senaten och representanthuset är ute efter hans skalp eller snarare hans FN-uppgift.

Det finns hållbara skäl för detta. Skandalerna med Saddams oil- for - food är svårförlåtliga och Kofi Annans letargi när det gällde folkmord i Afrika ännu svårare att bortse från. Nu försöker han rätta till sina ”imageproblem” med att klä sig i ”lånta fjädrar”, dvs ta åt sig äran för USAs snabba och effektiva hjälpinsatser i Sydostasien.

USAs hjälpoperationer i Sydostasien med hjälp 350 miljoner dollars och militära resurser - krigsfartyg, flyg, helikoptrar, specialister av olika slag m m har väckt beundran t o m i EU.

Kofi Annan vill dela äran av USA kompetenta hjälpinsatser. Han kräver att de ska ske i FN-uniform, dvs den amerikanska militären ska byta sina uniformer till ”blå baskrar”. Enligt Kofi Annan skulle detta öka kvaliteten på hjälpinsatserna fast knappast för Indonesien, Sri Lanka och andra drabbade länder, däremot för Annans FN-framtid.

Amerikanska hjälpinsatser både militära och civila har visat sig vara snabba, praktiska och inriktade på att underlätta överlevnaden för miljoner människor som förlorat allt. Låt USA sköta hjälpen ”även om” det sker i amerikanska uniformer.



Det gamla och det nya året - IV

Kofi Annan bortovaro från sitt tjänsterum var längre än Freiwalds. Ända till torsdagen efter jul. De närmaste FN-tjänstemän gjorde enligt amerikanska medier allt för att dölja sin chefs bortovaro och vistelseort. Världspressen skulle inte veta att han njöt av snön på chefen för världsbankens, James Wolfensohns, egendom på 160 tunnland i Jackson Hole, Wyoming. Tre dagar efter det att vidden av katastrofen var känd tillät dock Annan CBS att intervjua honom per telefon via FNs högkvarter. TV-producenterna skulle inte veta var hans fanns!

När sedan Fox News, som är mer respektlös än ”den fina gatans medier”, frågade varför han inte snabbt återvänt till FN-högkvarteret betedde Annan sig exakt som Laila Freiwalds - snäste av intervjuaren och använde exakt samma försvar som Freiwalds: ”Vi lever i en värld där det inte spelar någon roll var vi är.”

Resultatet tycks bli lika magert vare sig Annan är i FN-högkvarteret eller njuter av snön i Jacksons Hole eller Freiwalds är på UD eller hemma på Kungsholmen eller på teater. Så de två politikernas undanflykterna som kan tyckas ”fel” är ändå riktiga. Fast inte på de sätt de tänkt sig.



Det gamla och det nya året - III

Utrikesminister Laila Freiwalds lät sig inte störas under julhelgen trots den värsta katastrof som drabbat svenskar på många hundra år. Hon firade jul, gick på teater och var tydligen oanträffbar samt okunnig om vad som hänt ”de stora svenska turistorterna i Thailand”. Det tog 33 timmar innan hon dök upp på sitt tjänsterum på UD i ett departement som visade på tröghet, valhänthet och beslutsångest. Men inte nog med detta. Hon visade även i småsaker att hon inte kunde klara stress. Fritidsresors duktiga informationschef kände sig hotad av Freiwalds under en TV-intervju och något senare var det TV:s KG Bergström tur att bli avsnäst av utrikesministern, när han intervjuade henne. Men kanske är detta en ny trend i umgänget mellan högt uppsatta politiker och journalister. Kofi Annan reagerade på exakt samma sätt som Freiwalds, när det upptäcktes att han inte var plats i FN-huset trots katastrofen i Sydostasien.



Det gamla och det nya året - II

Katastrofen i Thailand som drabbade 10 000 tals svenska turister inleddes med schabbel. Regeringen var handfallen och rådvill. När hjälpen slutligen kom i gång slöt regering och opposition en pakt - kritik av regeringens misstag ska tabubeläggas. Den granskning av bristfällig myndighetshantering som trots allt måste göras, ska precis som i Estoniaaffären skötas diskret. Ingen - eller åtminstone minsta möjliga - skugga ska falla på högt ansvariga politiker och chefsbyråkrater.



Det gamla och det nya året - I

År 2004 gav en provkarta på politisk arrogans - inga svar på väljarnas frågor i EU-valet, när junilistan gick fram stort var förklaringen ”trolösa och okunniga väljare” och när majoriteten av väljarna (63%) vägrade att delta i valet berodde det på ointresse och okunnighet.

Det politiska etablissemanget ville inte förstå att väljarna aktivt lät bli att rösta.
Deras arrogans lämnade inte plats för eftertanke och ”de opålitliga väljarna” fick beskedet att folkomröstning om EU:s grundlag var utesluten. Den riksdag som partiledarna behärskar med hjälp av partipiskan skulle besluta över huvudet på svenska folket. Folkomröstning om EUs grundlag har aldrig varit och ska aldrig bli en fråga för väljarna - den har blivit ett monopol för våra översåtar. Kan det bli annorlunda 2005?

Nej, både regering och opposition kommer att slå dövörat till, när det gäller att lyssna på väljarna, när det gäller EU-politik men också andra viktiga frågor som försvar, skatter, konsumentfrihet inom skola och sjukvård. Vi kan således knappast hoppas på en bättre politik 2005.

Regeringen är visserligen huvudsyndaren men oppositionen gör allt för att hålla regeringen skadefri. Oppositionen har glömt att deras främsta uppgift är att opponera!

DET HÄNDE I DECEMBER

Riksdagen fattade före jul 2004 ett huvudlöst försvarsbeslutet som i realiteten innebär total nedrustning. Försvaret är en försäkring för vårt lands självständighet och har dessutom viktiga uppgifter i civila krissituationer som jordbävningskatastrofen i Sydostasien.

Försvarsbeslutet ger en oacceptabel och onödig kapitalförstöring. De kostnader på 3 miljarder som skulle bantas borde ha lagts utanför ordinarie budget. Så har tidigare långsiktiga omstruktureringsproblem hanterats. Misstaget kan repareras redan i vårpropositionen.

Dessutom måste konsekvensanalyser gällande olika förslag om förändringar inom försvaret genomföras. Godtagbara säkerhetspolitiska och samhällsekonomiska må måste fastställas ochl ”tiden” som är en viktig faktor i ett försvarsbeslut måste få en framträdande roll.

Riksdagsledamöterna vet att försvarsbeslutet är felaktigt.

Vårt försvar kan inte längre stödja säkerhetspolitiken
Försvarsbeslutets ekonomiska effekter går inte att överblicka
Försvarets roll att vara ett stöd i stora olyckor har underminerats
Våra internationella ambitioner inom försvarspolitiken kan inte längre prioriteras.

Vår försvarspolitik måste få en ny, genomtänkt och reallistisk inriktning. Första steget för en sådan omorientering kan redan tas i vårpropositionen 2005.

Detta är ett utdrag ur en debattartikel i DI 23/12 av Margit Gennser, Patrik Norlander och Henrik Westman

http://www.nejtillemu.com/mg/di20041223.pdf